onsdag, januari 11, 2012

Tomt

Sitter här framför datorn och kämpar mot en slags tomhet som kommit över mig de senaste dagarna. Den är helt oförklarlig och borde inte ta ett så starkt grepp om mig, men som alltid så har jag svårt att släppa saker.

Dock ligger nog förklaringen i detta... Den senaste tiden har jag pratat en hel del med en kille på gymmet. Han med mottot "En dag utan träning är en dag utan mening". Och det har inte varit någon big deal alls, vi har pratat, tränat tillsammans ett par gånger och haft sällskap hem från gymmet då vi båda bor åt samma håll. Jag har under den här tiden inte känt några känslor för honom mer än att han är lite speciell, för att uttrycka det snällt. Visst har jag upptäckt att vi har lite gemensamt och vissa värderingar han har är vettiga, men inget mer än så. Jo, ett visst intresse för att veta mer om honom har funnits, för ju mer man lär känna någon ju roligare är det att känna personen på fler plan. Men bara för att jag tycker att det är kul att ha en polare på gymmet så betyder det inte alltid något mer.

Häromdagen när vi skulle gå från gymmet så tog han upp en sak som kändes väldigt out of the blue, men troligtvis var det väl att markera något från hans sida. Han började fråga om han hade nämnt att han träffade en tjej förra året och ja det hade han ju på senaste gym-festen. Då fortsatte han att fråga om han sagt att de inte var ihop längre, men att de fortfarande ses. Svar ja på det också, väldigt skeptiskt för jag undrade var han var på väg. Men han fortsatte prata om det där och jag kan för mitt liv inte komma ihåg vad han sa efter att jag svarat ja på alla frågor, men kontentan han ville komma fram till var väl att han är kär i henne och han tänker satsa på det tills det inte funkar längre. Fast han vill inte vara ihop med henne, för det är jobbigare att göra slut än att bara ta en paus.

Jo men tjena har vi hört det där förut? Kändes som att det till slut var J som stod och pratade. Vi pratade säkert en halvtimme och allt det där och jag fattar inte hur killar är funtade. Nu är jag nästan lite arg efter att ha hört hans resonemang och jag kan fatta att hans "tjej" inte mår bra. För hur kul är det vilja vara tillsammans med en kille som säger att han får se vad som händer, att han inte vill vara ihop just nu. Och tala om att han har gjort det bekvämt för sig, han kan göra precis som han vill och bara kapa när han känner för det. No strings attached. Men om han verkligen hade velat ha henne, så som han någonstans ändå sa att han ville, då borde han göra allt för att för att försäkra sig om att hon var hans. Det är inte ok att göra som han gör, men samtidigt ligger ansvaret även på henne att säga ifrån, men hur lätt är det när man har känslor.

Weheartit.com

Nä fy fasen vad skönt det är att vara singel! Men efter att vi pratat om allt det där så känns det iallafall tomt. Är det bara för att han markerade? Att jag trots min brist på känslor ÄNDÅ saknar något som jag önskade att jag hade haft? Och då är det ju egentligen inte honom det handlar om, utan kanske bara saknaden av någon. Att ha någon nära, någon som bryr sig, någon som vill umgås, någon som är intresserad av att veta allt om en, någon jag känner mig trygg med.

För grejen är att jag är inte den som öppnar mig för allt och alla och framför allt inte för killar. Den här killen har fått mig att lita på honom, jag känner mig typ trygg med honom så det kanske är det som jag känner har förstörts i och med allt det här. För jag ville bara ha någon att umgås med, en väg in i den känslomässiga stormen igen.

Och för att försvara mig själv lite mer så tycker jag inte att jag har gett några som helst signaler på att vara intresserad. Men killar kan väl läsa in vad som helst, jag menar det räcker väl att jag går fram och säger hej en gång för mycket för att han ska tro att jag är kär. Well well, det är vad det är. Nu ska jag försöka jobba bort den här tomhetskänslan och tänka på något annat.

Här kommer en sjukt bra låt - Look after you med The Fray. Alltså kom igen, gör de bara bra låtar?

måndag, januari 09, 2012

Nu är du bara någon som jag kände förut

I fredags när jag var på gymmet träffade jag på J. Det var första gången efter att jag hörde att han skaffat ett nytt gymkort på mitt gym. Såklart var det väl även första gången jag inte tänkte tanken att han skulle vara där, men givetvis skulle han dyka upp just då.

Men det var helt ok att se honom, kanske för att han verkade lite nervös, jag vet inte. Alldeles nyss hittade jag iallafall en låt som lite grann symboliserar mina känslor för honom just nu...



Now and then I think of when we were together
Like when you said you felt so happy you could die
I told myself that you were right for me
But felt so lonely in your company
But that was love and it's an ache I still remember

You can get addicted to a certain kind of sadness
Like resignation to the end
Always the end
So when we found that we could not make sense
Well you said that we would still be friends
But I'll admit that I was glad that it was over

But you didn't have to cut me off
Make out like it never happened
And that we were nothing
And I don't even need your love
But you treat me like a stranger
And that feels so rough
No you didn't have to stoop so low
Have your friends collect your records
And then change your number
I guess that I don't need that though
Now you're just somebody that I used to know
Now you're just somebody that I used to know
Now you're just somebody that I used to know

Now and then I think of all the times you screwed me over
But had me believing it was always something that I'd done
But I don't wanna live that way
Reading into every word you say
You said that you could let it go
And I wouldn't catch you hung up on somebody that you used to know

But you didn't have to cut me off
Make out like it never happened
And that we were nothing
And I don't even need your love
But you treat me like a stranger
And that feels so rough
No you didn't have to stoop so low
Have your friends collect your records
And then change your number
I guess that I don't need that though
Now you're just somebody that I used to know

Somebody
I used to know
Now you're just somebody that I used to know
Somebody
I used to know
Now you're just somebody that I used to know
I used to know
That I used to know
I used to know
Somebody

onsdag, januari 04, 2012

Uppdatering: Brevlådan och om mig

Efter att under hela förra året haft den skumma brevlådan som huvudvärk, verkar det nu ha löst sig. Brevlådan är borta och personen är inte längre skriven på vår adress. Tänk vad fort det kan gå bara polisen blir inblandad. För jag tror inte att det hade löst sig så snabbt annars.

Och för övrigt så kände jag mig lycklig igår när jag gick och la mig. Jag kände mig väldigt tacksam för att jag till slut har hamnat i ett läge där jag är harmonisk igen. Äntligen består inte varje vaken sekund av ångest och tankar om vad som kunde varit. Det är så skönt att ha blivit tillfreds med mina känslor och tankar och acceptera vad som faktiskt är sant.

Men jag har fortfarande mycket att arbeta på angående mig själv, men jag känner att jag kommit en lång bit på vägen. Nu tas det garanterat inte skit på samma sätt som förut, det är som att jag inte är lika rädd längre för konsekvenserna. Jag måste få säga vad jag känner, annars är det inte rätt. Och jag måste vara ärlig mot mig själv, för vad har jag annars?

Dear John

Förra året såg jag att det kommit ut en ny film på bio. Dear John hette den och Channing Tatum (min favorit) och Amanda Seyfried hade huvudrollerna. Jag såg trailern då och tänkte att det här var min film. Måste se den - asap! Men det blev aldrig av och någonstans tänkte jag nog - jaja, vet redan att han dör och den kommer vara jättesorlig. Jag menar, det är samma kille som skrivit "The Notebook" som skrivit den här...

Igår fick jag hem filmen efter att ha beställt den och en flera andra från CDON.com och jag var bara tvungen att se den direkt. Och seriöst... Herregud vad mycket bättre den var än vad jag trodde. Den var bara SÅ mycket mer. Och handlingen var inte alls som jag fått för mig. Åh vad jag är glad att jag såg den. Och som jag grät. Alltså, mer än under "The Notebook" där det mest var i slutet, här var det hela tiden. Underbar och vilka känslor den väckte. Tänk att få uppleva en sån omedelbar kärlek igen. Att man bara vet att det är vi två, ingen tvekan, inget spel.

Du som inte har sett Dear John - gör det nu!



tisdag, december 27, 2011

Synsk?

Ibland undrar jag lite grann om jag är synsk, det känns så ibland och framför allt denna helg. Eller är det bara den kvinnliga intuitionen som slår till? Fast jag tycker nog att intuitionen egentligen bara borde aktiveras när det är ett specifikt tillfälle där man borde veta vad som är rätt och fel så att säga. Den här helgen har det varit mer än så.

Som i lördags till exempel. Jag är i centrum och shoppar det sista inför julafton och bestämmer mig för att köpa en grej till mig själv. Men jag känner hela tiden en konstig känsla av att "Tänk om jag får det här i julklapp". Det kanske inte är så skumt att tänka så, det var ju ändå julafton, men jag hade inte önskat mig det eller ens sagt att det var något jag ville ha. Så vad får jag på kvällen då om inte just den grejen. Så det var bara att gå och lämna tillbaka idag på lunchen.

Och idag när jag kom till Foodcourten slog tanken mig: "Hmm tänk om mitt ex är här". Varför skulle han vara där är ju frågan, han brukar verkligen inte bara ha vägarna förbi och han jobbar väl eller är någon annanstans och härjar. När jag ätit klart träffar jag otippat nog W och får mycket riktigt mina misstankar besannade. Han ska träffa exet och äta lunch. Sammanträffande? Säkert.

Sjukt var det iallafall. Jag gjorde mitt bästa för att handla det jag skulle och hålla mig borta från honom iallafall.

Idag köpte jag förresten något som ska vara bra för mina leder - "LitoMove", Original Strandnypon. Vet inte riktigt vad jag ska säga om det där. Pulver som smakar nypon. TUR att det inte smakar något annat för då hade jag nog inte kunnat få i mig det. Men ska testa hela burken och se om det blir någon förbättring i mina knän som ömmar konstant nuförtiden.

måndag, december 19, 2011

Jag saknar dig mindre och mindre

Ja faktiskt så gör jag det, nästan ingenting alls nu. Underbart. Och jag har bestämt att stå helt utanför, det där som jag blir ledsen av...

Jag går i vinterskor på hösten
Alltid förberedd för storm
Jag kan tänka tills det knappt finns nått kvar
Jag har känslor utan uppehåll
Jag har förlorat en tävling
Men vunnit ett val
Har bestämt att stå helt utanför det där som jag blir ledsen av

Jag saknar dig mindre och mindre
Det kommer annat emellan och det är bra
Jag saknar dig mindre och mindre
Jag har glömt dig en vacker dag

När jag träffat gamla vänner har jag ingenting att säga dem
Dem ställer för många frågor och jag, jag bidrar inte med nån
Och jag kan ångra det lilla jag säger
Eller dra ett allvarligt skämt
Jag tycker mig höra vad dem tänker
Är hon sådär jämt

Oh jag saknar dig mindre och mindre
Det kommer annat emellan och det är bra
Jag saknar dig mindre och mindre
Jag har glömt dig en vacker dag

Jag kan sitta själv i parken
Tills solen har ändrat färgen i mitt hår
Jag kan offra allt jag har för ingenting
Jag sträcker mig så långt det går
Men jag behöver dig kom hit och rör om
Jag behöver nått att skriva om

Jag saknar dig mindre och mindre
Det kommer annat emellan och det är bra
Jag saknar dig mindre och mindre
Jag har glömt dig en vacker dag
Jag saknar dig mindre och mindre
Det kommer annat emellan och det är bra
Jag saknar dig mindre och mindre
Jag har glömt dig en vacker dag


onsdag, december 14, 2011

Träningsfreaks

Igår träffade jag på A på gymmet igen och han slutar inte att förvåna en. Eller vänta, jag blir inte förvånad över det han säger, mest irriterad. Han frågade återigen om jag brukar köra någon kondition och jag undrar fortfarande vad han har för baktanke med frågan.

För han ställer inte frågan bara med nyfikenhet, det är som att han vill sätta dit mig och dissa mig för att jag inte är lika bra som han. Eller vad är grejen? Sa att jag brukar gå på löpbandet, men näää det är minsann inte konditionsträning - det är bara motion. Eh men ok, kan inte motion vara konditionsträning? Och räknas det inte om man går så fort att man blir svettig? Inte som att jag går jättelångsamt - går ju så fort det bara är möjligt! Och man kan ju förbränna fett om det nu är det man är ute efter bara genom att gå också. Man måste inte springa och vara ett psykfall som honom. ÅÅåååh vad jag blir irriterad. Måste faktiskt ta och fråga honom nästa gång jag ser honom vad han menar. Orkar inte gå och undra varenda gång han gör såhär.

Tala om att hela tiden behöva känna sig bäst på allt och trycka ner de som ligger på en mer normal nivå.

Brevlådan är borta

Igår när jag kom hem från gymmet insåg jag plötsligt att den mystiska brevlådan är puts väck. Borta. När hände det här? Har ingen aning! Riktigt spännande! Den skumma filuren står fortfarande skriven på vår adress, men inte längre i min grannes lägenhet. Framsteg det med. Snart hoppas vi på att han är helt borta!

torsdag, december 08, 2011

På bättringsvägen

Yes nu äntligen känner jag att jag börjar närma mig friskheten igen. Det går inte fort, men det går iallafall.

Hela förra veckan spenderades på sofflocket, förutom de planer jag redan hade inplanerade. Givetvis ska man ju stanna hemma om man är sjuk, men just då kändes det helt ok. Kanske är därför jag fortfarande är sjuk, för att jag inte låg helt blickstilla hela veckan.

Lyckades ändå träffa både gamla jobbet för en liten reunion och gå på ett dop. Tog mig även ut för en dansrunda på Garbo (otippat eller hur), trots att jag inte kände mig alltför het strax innan. Men som alltid får bra musik en alltid att må bättre. Just ja, var på glöggmys i söndags också, supernice!

I måndags slog whiskeyrösten till med besked, riktigt spännande. Har nog aldrig haft sån raspig röst förut, så det var lite kul. Eller kanske inte. Denna vecka har iallafall varit rätt så lugn, men ikväll blir det middag och fraternisering med jobbet och kund. Får hoppas på att det blir en trevlig upplevelse. Det roliga är att vi kommer gå till samma ställe som jag var på jobbreunion förra veckan. Och jag kommer att få äta samma rätter ikväll som då. Tjatigt? Nä inte alls... Kommer nog bli bra!

Nu är det bara att hålla tummarna för att jag blir helt frisk snart... Vill ju börja träna igen! Fast det kanske är pga exets närvaro på gymmet som jag inte varit supertaggad över att gå tillbaka dit...