Alea jacta est

Oövervinnerlig

2012-01-30T23:55:00.000+01:00

Just nu känner jag mig oövervinnerlig. Det är helt sjukt vad ett fixat körkort kan göra för ens självkänsla och självförtroende. Tänk att jag fixade att ta det där förbenade körkortet - äntligen! Och tänk vilken ÅNGEST jag har haft i alla år och trott att jag ALDRIG kommer att fixa det. Nu sitter jag här med mitt körkort i handen och funderar på vad jag ska göra härnäst. För vet du vad, jag kan göra vad jag än vill! Jag fixar vad som helst! Just nu känns det som att det är dags att damma av alla gamla drömmar och fantasier och bara göra. För jag tror faktiskt att jag skulle fixa det. Hur galet det än låter för mig själv så tror jag att det löser sig. Till slut. Och jag börjar till och med tro att det är ok att testa, men att inte fixa det första gången. Ja men, testa igen då. Det är ingen fara.

Tänk vad snopen jag var efter uppkörningen och insåg att jag fixat det och att allt nu var över. Vad lätt allt gick kände jag och jag undrade om jag var med om dolda kameran. Hur kunde det vara så LÄTT, när jag inbillat mig i så många år att det skulle vara så SVÅRT?

Nä dags att slänga av sig "Det går inte"-offerdräkten och tänka att "DET GÅR". Tala om nyvunnen energi! Helt magiskt, jag lovar!

Det löser sig, det gör det alltid. Det kommer fixa sig till slut

Be strong girl! You can do whatever you want!

Tomt

2012-01-11T12:44:00.000+01:00

Sitter här framför datorn och kämpar mot en slags tomhet som kommit över mig de senaste dagarna. Den är helt oförklarlig och borde inte ta ett så starkt grepp om mig, men som alltid så har jag svårt att släppa saker.

Dock ligger nog förklaringen i detta... Den senaste tiden har jag pratat en hel del med en kille på gymmet. Han med mottot "En dag utan träning är en dag utan mening". Och det har inte varit någon big deal alls, vi har pratat, tränat tillsammans ett par gånger och haft sällskap hem från gymmet då vi båda bor åt samma håll. Jag har under den här tiden inte känt några känslor för honom mer än att han är lite speciell, för att uttrycka det snällt. Visst har jag upptäckt att vi har lite gemensamt och vissa värderingar han har är vettiga, men inget mer än så. Jo, ett visst intresse för att veta mer om honom har funnits, för ju mer man lär känna någon ju roligare är det att känna personen på fler plan. Men bara för att jag tycker att det är kul att ha en polare på gymmet så betyder det inte alltid något mer.

Häromdagen när vi skulle gå från gymmet så tog han upp en sak som kändes väldigt out of the blue, men troligtvis var det väl att markera något från hans sida. Han började fråga om han hade nämnt att han träffade en tjej förra året och ja det hade han ju på senaste gym-festen. Då fortsatte han att fråga om han sagt att de inte var ihop längre, men att de fortfarande ses. Svar ja på det också, väldigt skeptiskt för jag undrade var han var på väg. Men han fortsatte prata om det där och jag kan för mitt liv inte komma ihåg vad han sa efter att jag svarat ja på alla frågor, men kontentan han ville komma fram till var väl att han är kär i henne och han tänker satsa på det tills det inte funkar längre. Fast han vill inte vara ihop med henne, för det är jobbigare att göra slut än att bara ta en paus.

Jo men tjena har vi hört det där förut? Kändes som att det till slut var J som stod och pratade. Vi pratade säkert en halvtimme och allt det där och jag fattar inte hur killar är funtade. Nu är jag nästan lite arg efter att ha hört hans resonemang och jag kan fatta att hans "tjej" inte mår bra. För hur kul är det vilja vara tillsammans med en kille som säger att han får se vad som händer, att han inte vill vara ihop just nu. Och tala om att han har gjort det bekvämt för sig, han kan göra precis som han vill och bara kapa när han känner för det. No strings attached. Men om han verkligen hade velat ha henne, så som han någonstans ändå sa att han ville, då borde han göra allt för att för att försäkra sig om att hon var hans. Det är inte ok att göra som han gör, men samtidigt ligger ansvaret även på henne att säga ifrån, men hur lätt är det när man har känslor.

Weheartit.com

Nä fy fasen vad skönt det är att vara singel! Men efter att vi pratat om allt det där så känns det iallafall tomt. Är det bara för att han markerade? Att jag trots min brist på känslor ÄNDÅ saknar något som jag önskade att jag hade haft? Och då är det ju egentligen inte honom det handlar om, utan kanske bara saknaden av någon. Att ha någon nära, någon som bryr sig, någon som vill umgås, någon som är intresserad av att veta allt om en, någon jag känner mig trygg med.

För grejen är att jag är inte den som öppnar mig för allt och alla och framför allt inte för killar. Den här killen har fått mig att lita på honom, jag känner mig typ trygg med honom så det kanske är det som jag känner har förstörts i och med allt det här. För jag ville bara ha någon att umgås med, en väg in i den känslomässiga stormen igen.

Och för att försvara mig själv lite mer så tycker jag inte att jag har gett några som helst signaler på att vara intresserad. Men killar kan väl läsa in vad som helst, jag menar det räcker väl att jag går fram och säger hej en gång för mycket för att han ska tro att jag är kär. Well well, det är vad det är. Nu ska jag försöka jobba bort den här tomhetskänslan och tänka på något annat.

Här kommer en sjukt bra låt - Look after you med The Fray. Alltså kom igen, gör de bara bra låtar?

Nu är du bara någon som jag kände förut

2012-01-09T23:41:00.000+01:00

I fredags när jag var på gymmet träffade jag på J. Det var första gången efter att jag hörde att han skaffat ett nytt gymkort på mitt gym. Såklart var det väl även första gången jag inte tänkte tanken att han skulle vara där, men givetvis skulle han dyka upp just då.

Men det var helt ok att se honom, kanske för att han verkade lite nervös, jag vet inte. Alldeles nyss hittade jag iallafall en låt som lite grann symboliserar mina känslor för honom just nu...

Now and then I think of when we were together
Like when you said you felt so happy you could die
I told myself that you were right for me
But felt so lonely in your company
But that was love and it's an ache I still remember

You can get addicted to a certain kind of sadness
Like resignation to the end
Always the end
So when we found that we could not make sense
Well you said that we would still be friends
But I'll admit that I was glad that it was over

But you didn't have to cut me off
Make out like it never happened
And that we were nothing
And I don't even need your love
But you treat me like a stranger
And that feels so rough
No you didn't have to stoop so low
Have your friends collect your records
And then change your number
I guess that I don't need that though
Now you're just somebody that I used to know
Now you're just somebody that I used to know
Now you're just somebody that I used to know

Now and then I think of all the times you screwed me over
But had me believing it was always something that I'd done
But I don't wanna live that way
Reading into every word you say
You said that you could let it go
And I wouldn't catch you hung up on somebody that you used to know

But you didn't have to cut me off
Make out like it never happened
And that we were nothing
And I don't even need your love
But you treat me like a stranger
And that feels so rough
No you didn't have to stoop so low
Have your friends collect your records
And then change your number
I guess that I don't need that though
Now you're just somebody that I used to know

Somebody
I used to know
Now you're just somebody that I used to know
Somebody
I used to know
Now you're just somebody that I used to know
I used to know
That I used to know
I used to know
Somebody

Uppdatering: Brevlådan och om mig

2012-01-04T16:02:00.012+01:00

Efter att under hela förra året haft den skumma brevlådan som huvudvärk, verkar det nu ha löst sig. Brevlådan är borta och personen är inte längre skriven på vår adress. Tänk vad fort det kan gå bara polisen blir inblandad. För jag tror inte att det hade löst sig så snabbt annars.

Och för övrigt så kände jag mig lycklig igår när jag gick och la mig. Jag kände mig väldigt tacksam för att jag till slut har hamnat i ett läge där jag är harmonisk igen. Äntligen består inte varje vaken sekund av ångest och tankar om vad som kunde varit. Det är så skönt att ha blivit tillfreds med mina känslor och tankar och acceptera vad som faktiskt är sant.

Men jag har fortfarande mycket att arbeta på angående mig själv, men jag känner att jag kommit en lång bit på vägen. Nu tas det garanterat inte skit på samma sätt som förut, det är som att jag inte är lika rädd längre för konsekvenserna. Jag måste få säga vad jag känner, annars är det inte rätt. Och jag måste vara ärlig mot mig själv, för vad har jag annars?

Dear John

2012-01-04T14:46:00.000+01:00

Förra året såg jag att det kommit ut en ny film på bio. Dear John hette den och Channing Tatum (min favorit) och Amanda Seyfried hade huvudrollerna. Jag såg trailern då och tänkte att det här var min film. Måste se den - asap! Men det blev aldrig av och någonstans tänkte jag nog - jaja, vet redan att han dör och den kommer vara jättesorlig. Jag menar, det är samma kille som skrivit "The Notebook" som skrivit den här...

Igår fick jag hem filmen efter att ha beställt den och en flera andra från CDON.com och jag var bara tvungen att se den direkt. Och seriöst... Herregud vad mycket bättre den var än vad jag trodde. Den var bara SÅ mycket mer. Och handlingen var inte alls som jag fått för mig. Åh vad jag är glad att jag såg den. Och som jag grät. Alltså, mer än under "The Notebook" där det mest var i slutet, här var det hela tiden. Underbar och vilka känslor den väckte. Tänk att få uppleva en sån omedelbar kärlek igen. Att man bara vet att det är vi två, ingen tvekan, inget spel.

Du som inte har sett Dear John - gör det nu!

Synsk?

2011-12-27T13:34:00.000+01:00

Ibland undrar jag lite grann om jag är synsk, det känns så ibland och framför allt denna helg. Eller är det bara den kvinnliga intuitionen som slår till? Fast jag tycker nog att intuitionen egentligen bara borde aktiveras när det är ett specifikt tillfälle där man borde veta vad som är rätt och fel så att säga. Den här helgen har det varit mer än så.

Som i lördags till exempel. Jag är i centrum och shoppar det sista inför julafton och bestämmer mig för att köpa en grej till mig själv. Men jag känner hela tiden en konstig känsla av att "Tänk om jag får det här i julklapp". Det kanske inte är så skumt att tänka så, det var ju ändå julafton, men jag hade inte önskat mig det eller ens sagt att det var något jag ville ha. Så vad får jag på kvällen då om inte just den grejen. Så det var bara att gå och lämna tillbaka idag på lunchen.

Och idag när jag kom till Foodcourten slog tanken mig: "Hmm tänk om mitt ex är här". Varför skulle han vara där är ju frågan, han brukar verkligen inte bara ha vägarna förbi och han jobbar väl eller är någon annanstans och härjar. När jag ätit klart träffar jag otippat nog W och får mycket riktigt mina misstankar besannade. Han ska träffa exet och äta lunch. Sammanträffande? Säkert.

Sjukt var det iallafall. Jag gjorde mitt bästa för att handla det jag skulle och hålla mig borta från honom iallafall.

Idag köpte jag förresten något som ska vara bra för mina leder - "LitoMove", Original Strandnypon. Vet inte riktigt vad jag ska säga om det där. Pulver som smakar nypon. TUR att det inte smakar något annat för då hade jag nog inte kunnat få i mig det. Men ska testa hela burken och se om det blir någon förbättring i mina knän som ömmar konstant nuförtiden.

Jag saknar dig mindre och mindre

2011-12-19T16:43:00.000+01:00

Ja faktiskt så gör jag det, nästan ingenting alls nu. Underbart. Och jag har bestämt att stå helt utanför, det där som jag blir ledsen av...

Jag går i vinterskor på hösten
Alltid förberedd för storm
Jag kan tänka tills det knappt finns nått kvar
Jag har känslor utan uppehåll
Jag har förlorat en tävling
Men vunnit ett val
Har bestämt att stå helt utanför det där som jag blir ledsen av

Jag saknar dig mindre och mindre
Det kommer annat emellan och det är bra
Jag saknar dig mindre och mindre
Jag har glömt dig en vacker dag

När jag träffat gamla vänner har jag ingenting att säga dem
Dem ställer för många frågor och jag, jag bidrar inte med nån
Och jag kan ångra det lilla jag säger
Eller dra ett allvarligt skämt
Jag tycker mig höra vad dem tänker
Är hon sådär jämt

Oh jag saknar dig mindre och mindre
Det kommer annat emellan och det är bra
Jag saknar dig mindre och mindre
Jag har glömt dig en vacker dag

Jag kan sitta själv i parken
Tills solen har ändrat färgen i mitt hår
Jag kan offra allt jag har för ingenting
Jag sträcker mig så långt det går
Men jag behöver dig kom hit och rör om
Jag behöver nått att skriva om

Jag saknar dig mindre och mindre
Det kommer annat emellan och det är bra
Jag saknar dig mindre och mindre
Jag har glömt dig en vacker dag
Jag saknar dig mindre och mindre
Det kommer annat emellan och det är bra
Jag saknar dig mindre och mindre
Jag har glömt dig en vacker dag

Träningsfreaks

2011-12-14T11:13:00.000+01:00

Igår träffade jag på A på gymmet igen och han slutar inte att förvåna en. Eller vänta, jag blir inte förvånad över det han säger, mest irriterad. Han frågade återigen om jag brukar köra någon kondition och jag undrar fortfarande vad han har för baktanke med frågan.

För han ställer inte frågan bara med nyfikenhet, det är som att han vill sätta dit mig och dissa mig för att jag inte är lika bra som han. Eller vad är grejen? Sa att jag brukar gå på löpbandet, men näää det är minsann inte konditionsträning - det är bara motion. Eh men ok, kan inte motion vara konditionsträning? Och räknas det inte om man går så fort att man blir svettig? Inte som att jag går jättelångsamt - går ju så fort det bara är möjligt! Och man kan ju förbränna fett om det nu är det man är ute efter bara genom att gå också. Man måste inte springa och vara ett psykfall som honom. ÅÅåååh vad jag blir irriterad. Måste faktiskt ta och fråga honom nästa gång jag ser honom vad han menar. Orkar inte gå och undra varenda gång han gör såhär.

Tala om att hela tiden behöva känna sig bäst på allt och trycka ner de som ligger på en mer normal nivå.

Brevlådan är borta

2011-12-14T10:26:00.000+01:00

Igår när jag kom hem från gymmet insåg jag plötsligt att den mystiska brevlådan är puts väck. Borta. När hände det här? Har ingen aning! Riktigt spännande! Den skumma filuren står fortfarande skriven på vår adress, men inte längre i min grannes lägenhet. Framsteg det med. Snart hoppas vi på att han är helt borta!

På bättringsvägen

2011-12-08T14:08:00.000+01:00

Yes nu äntligen känner jag att jag börjar närma mig friskheten igen. Det går inte fort, men det går iallafall.

Hela förra veckan spenderades på sofflocket, förutom de planer jag redan hade inplanerade. Givetvis ska man ju stanna hemma om man är sjuk, men just då kändes det helt ok. Kanske är därför jag fortfarande är sjuk, för att jag inte låg helt blickstilla hela veckan.

Lyckades ändå träffa både gamla jobbet för en liten reunion och gå på ett dop. Tog mig även ut för en dansrunda på Garbo (otippat eller hur), trots att jag inte kände mig alltför het strax innan. Men som alltid får bra musik en alltid att må bättre. Just ja, var på glöggmys i söndags också, supernice!

I måndags slog whiskeyrösten till med besked, riktigt spännande. Har nog aldrig haft sån raspig röst förut, så det var lite kul. Eller kanske inte. Denna vecka har iallafall varit rätt så lugn, men ikväll blir det middag och fraternisering med jobbet och kund. Får hoppas på att det blir en trevlig upplevelse. Det roliga är att vi kommer gå till samma ställe som jag var på jobbreunion förra veckan. Och jag kommer att få äta samma rätter ikväll som då. Tjatigt? Nä inte alls... Kommer nog bli bra!

Nu är det bara att hålla tummarna för att jag blir helt frisk snart... Vill ju börja träna igen! Fast det kanske är pga exets närvaro på gymmet som jag inte varit supertaggad över att gå tillbaka dit...

Är det här den bästa tiden i mitt liv?

2011-12-05T10:19:00.000+01:00

Igår såg jag på veckans avsnitt av Greys anatomy och fick mig en rejäl tankeställare. "Meredith Grey" som är speakerrösten sa såhär:

"These are the things we beg for. A root canal, an I.R.S. audit, coffee spilled on our clothes. When the really terrible things happen, we start begging the god we don't believe in to bring back the little horrors, and take away this. It seems quaint now, doesn't it? The flood in the kitchen, the poison oak, the fight that leaves you shaking with rage. Would it've helped if we could see what else was coming? Would we have known that those were the best moments of our lives?"

Det hon sa var helt enkelt att vi ska vara tacksamma för det vi har i våra liv. Just nu. För oavsett hur jobbigt vi har det nu, kanske det här ändå är den bästa tiden i våra liv. Imorgon kanske allt förändras och livet som vi tidigare hade, och klagade på, finns inte längre.

Givetvis hoppas man ju alltid att livet ska bli ännu bättre, men tänk om det aldrig sker. Då ska man ha passat på att ha levt fullt ut varje dag, för att kunna inse att det ändå finns positiva saker i allt det man tyckt var dåligt.

Fill your days with life, not your life with days...

HUR tänkte han nu?

2011-12-01T19:31:00.000+01:00

Sedan i måndags kväll har jag legat hemma sjuk och helt otroligt nog har jag lyckats ha en spännande vecka iallafall.

I tisdags ringer min telefon och det min syrrans polare/granne. Det är inte så att vi har någon direkt kontakt så jag blev lite undrande om varför han hörde av sig på kvällen bara sådär. Det blev ännu konstigare när han frågade mig om jag fortfarande har kontakt med mitt ex och jag började undra om han behövde någon tjänst av något slag. Jag säger att vi inte alls pratar och han fortsätter... Ok.. för jag såg precis att han signade upp sig för ett nytt träningskort på gymmet.

Nu snackar vi då alltså MITT gym! Där jag går typ fem gånger i veckan. Och nu ska HAN börja gå där! Alltså seriöst, hur i helvete tänkte han nu? Varför måste han köra på mitt gym? Jag tycker inte att det spelar någon roll att han gått där tidigare när vi gick tillsammans... Snubben bor inte ens i närheten av gymmet heller, förutom att det ligger somewhat på vägen hem till honom. Rasande är bara förnamnet för hur jag kände just då! Det finns typ en miljon andra gym att välja mellan, varför ska han just gå på mitt???!?!?!?!

Tycker bara att han är en sån jävla idiot och hycklare! Han har själv sagt att på gymmet ska man bara kunna fokusera på träning och inte ha något runt omkring en som får en att må dåligt. Varför ska han då utsätta MIG för att han ska springa runt där och flexa sina biceps? Aaaaaarggggggh!

Kontaktade hans polare och frågade rätt ut varför exet skaffat ett kort på mitt gym, men jag vet inte om jag kan lita på vad han säger längre. I mina ögon har han verkligen valt sida - och det är inte min. Han säger till och med att han själv har blivit tillfrågad av exet om att börja på gymmet. Jag undrar varför han inte har berättat det för mig? För jag tycker faktiskt att det berör mig i allra högsta grad ifall han och exet ska börja träna där. Inte för att jag givetvis kan förvägra de möjligheten att göra det, men vad är han för kompis egentligen? Blir så sur och besviken! Trodde verkligen inte det här om honom... men men.. man lär sig något nytt varje dag. Så nu ska jag försöka hantera det här, spännande!

Förutom det så hade vi i tisdags kväll även besök av polisen. Kommer inte ihåg ifall jag berättat om den skumma brevlådan vi har uppsatt på vår grind och någon okänd som har folkbokfört sig på vår adress. I vilket fall som helst så hade någon ringt från den här skummisens telefonnummer och ropat på hjälp. Och eftersom han är skriven här så kom ju polisen hit för att kolla läget. De blev lite lätt förvirrade efter min grannes förklaring, men gick strax efteråt. Efter en timme kom de tillbaka och nu ville de ha en full redogörelse. De sa även att vi verkligen inte vill ha något att göra med den här personen och att min granne som har honom skriven hos "sig" riskerar att råka ut för husrannsakan om det skulle gå så illa. Sådär ja, låter helt fantastiskt! Nu försöker vi göra ett nytt försök med att reda ut allt det här. Fatta att det inte har räckt med det jag gjort tidigare - polisanmält, pratat med Posten, Adressändring och Skattemyndighterna. Alla har varit lama och vägrat göra någonting alls. Surt! Tur att polisen inte skulle göra husrannsakan i tisdags, då hade det nog blivit lite störningar i julpyntandet då!

Se vad spännande man kan ha det trots att man ligger hemma sjuk...

Echo...

2011-11-29T09:35:00.000+01:00

Verse 1:

Hello, hello
anybody out there?
'cause I don't hear a sound
alone, alone
I don't really know where the world is but I miss it now

Refrain:

I'm out on the edge and I'm screaming my name
like a fool at the top of my lungs
sometimes when I close my eyes I pretend I'm alright
but it's never enough
cause my echo, echo
is the only voice coming back
my shadow, shadow
is the only friend that I have

Verse 2:

listen, listen
I would take a whisper if
that's all you have to give
but it isn't, isn't
you could come and save me
try to chase it crazy right out of my head

Refrain:

I'm out on the edge and I'm screaming my name
like a fool at the top of my lungs
sometimes when I close my eyes I pretend I'm alright
but it's never enough
cause my echo, echo
is the only voice coming back
my shadow, shadow
is the only friend that I have

Bridge:

I don't wanna be down and
I just wanna feel alive and
get to see your face again but 'til then
Just my echo, my shadow
youre my only friend

Refrain:

I'm out on the edge and I'm screaming my name
like a fool at the top of my lungs
sometimes when I close my eyes I pretend I'm alright
but it's never enough
cause my echo, echo
oh my shadow, shadow

Hello, hello
anybody out there?

Sjuk?

2011-11-28T11:09:00.001+01:00

Jaha och så vaknade jag upp denna härliga måndagmorgon med halsont och ont i kroppen... Perfekt! Jag som ska ha en reunion med gamla jobbet på onsdag och jag som vill träna på som vanligt. Suck! Well well, alla blir ju sjuka någon gång, bara att hacka i sig.

Tur att det är ganska lugnt på jobbet för tillfället så att jag kan ta det lite lugnt, men det är faktiskt jobbigt att sitta vid skrivbordet när hela ryggen värker. Får bedöva smärtan med Jason Walkers "Echo" som jag hörde i senaste avsnittet av Vampire Diaries. Shit vad den serien är bra och vad de är duktiga på att ha med bra låtar som verkligen når ända in i själen.

Jag längtar efter varje avsnitt, det är SÅ spännande!

Nä dags att försöka fundera på lunchföda, måste få i mig mat snart...

Hello hello... Anybody out there?

2011-11-28T11:03:00.002+01:00

Everything happens for a reason...

2011-11-23T15:09:00.002+01:00

Bild lånad från Weheartit.com

Something called love

2011-11-22T00:19:00.000+01:00

Jag har funderat på det här med kärlek länge nu och jag börjar undra varför. För jag har egentligen haft svaret framför näsan hela tiden. Jag har till och med redan upplevt det där som jag letar efter och tror att jag finner hela tiden. Det är så sjukt att jag lyckas lura mig själv om och om igen, att jag nöjer mig, när jag VET hur det ska kännas.

Det här med kärlek vid första ögonkastet kanske inte finns, jag vet inte. Men det jag faktiskt vet är att det kan vara något magiskt när två personer möts för första gången. Ett tillfälle när båda bara är helt öppna och mottagliga för varandra. När hela själen inser att den där personen är någon som är så rätt. En människa som gör att hjärtat sjunger av lycka och du är allt du kan vara och ännu mer. Du är perfekt precis som du är och det finns inget motstånd. Ingenting är för jobbigt och för svårt, du mår inte dåligt och undrar varför du är ledsen över saker han säger eller gör. Allt bara är. När det är rätt så är det lätt, har många före mig sagt och jag kan ju inte annat än att hålla med. Jag har för mig att jag själv har skrivit just de orden här förut, men det känns som att nu är stunden då det verkligen har sjunkit in.

Häromdagen på väg till jobbet kom en välbekant känsla över mig, dock var det länge sedan, men tänk vad vissa saker kan fastna trots att det verkar vara svårt att komma ihåg det när det väl gäller. Känslan av att vara älskad bara för att jag är jag. Älskad utan förbehåll. Att vara älskad och själv älska utan att vara rädd för att bli lämnad. Veta att det man har tillsammans är på riktigt.

När den känslan sköljde över mig, kände jag mig fri. Det var som att få hjälp av en högre makt, för som vanligt tittade jag upp mot himlen. Att titta upp mot himlen brukar ge mig sinnesfrid och nu var det som en skänk från ovan, bokstavligt talat. Det konstiga är ju att jag inte har träffat någon som får mig att känna den här känslan, men det var så underbart att bli påmind om vad som är äkta. Vad som är värt att sträva efter.

Kärlek. Är fantastiskt när man väl hittar den. Och innan dess ska man älska sig själv mest av allt. Alltid.

RIP Lasse Brandeby

2011-11-21T11:13:00.000+01:00

Läste igår att Lasse Brandeby har gått bort. Jag blev chockad eftersom jag inte hört något om att han varit sjuk, vilket brukar rapporteras om när man är kändis. Så chocken var stor. Blev så ledsen när jag läste artikeln som handlade om det och framför allt det hans sambo sa om honom. Det gör ont i hjärtat.

"Lasse visste, men han ville inte dö, han ville inte att han skulle dras bort, han ville leva om än han skulle ligga på sjukhus i hundra år."

Det blev ju inte bättre heller av att lyssna på den här låten samtidigt...

Hundarna kollade på Gossip girl

2011-11-21T10:51:00.001+01:00

Tror att hundarna hade saknat att vara ifrån varandra under helgen, för den under den halvtimmen som jag hade båda så satt de såhär:

Der är ju bara FÖR söta!

A drop in the ocean

2011-11-21T10:40:00.000+01:00

Hörde den här låten i fredags när jag såg kära, underbara Vampire Diaries. Jäklar vad bra den var och perfekt tajmad till det som pågick i serien.

Ron Pope - A drop in the ocean

Skvaller

2011-11-18T16:17:00.000+01:00

Idag fick jag höra lite skvaller och jag måste säga att jag blev lite glad. Det har ingenting med mig att göra, men det jag fick höra bevisar att jag trots allt har en bra magkänsla vad gäller folk. Trots ett trevlig yta så är folk så jävla sneaky.

Säger bara det - håll dig borta från säljare, oavsett vad det än gäller. Inget att lita på!

Framsteg

2011-11-16T12:56:00.000+01:00

Håller nu på läser boken "He's just not that into you" och får hela tiden nya insikter.

Kom ihåg det här:

Han vill faktiskt inte ha dig om...
- Han inte bjuder ut dig
- Han inte ringer upp dig
- Han inte dejtar dig
- Han inte vill ha sex med dig
- Han ligger med någon annan
- Han bara vill träffa dig när han är full
- Han dumpar dig
- Han går upp i rök
- Han är gift

Så kom ihåg tjejer, sluta överanalysera och inse vad killen faktiskt säger eller gör. Är du mer ledsen än glad och går du runt och undrar varför han gör något av ovanstående punkter - skit i honom då och gå vidare! Du är värd bättre!

Måndag

2011-11-14T16:48:00.000+01:00

Måndag, vad säger man. Kändes lite spänt att vakna imorse, för som vanligt så har man ju ingen aning om vad som kommer att hända. Hade en liten knut i magen över att gå till jobbet nu när jag känner mig väldigt obekväm vad gäller Hurtis-killen. Men jag kom på en bra strategi: Låtsas inte om honom och undvik honom. Då är ju allt hur lugnt som helst. Jej, framsteg!

Funderade lite grann på den där pimpningen också, att det kändes lite lätt jobbigt. Men jag tror att jag ska sluta tänka på saker som inte har hänt och kanske inte ens kommer att hända. Jag menar, shit vad mycket energi det tar att försöka förutse händelser i ens liv. Varför inte bara go with the flow och se vad som händer?

Och igår såg jag filmen "He's just not that in to you" för andra gången tror jag det är och fick återigen en aha-upplevelse. Den här gången ska jag försöka ta till mig det här också och inse att jag måste tagga ner. Inte bry mig helt enkelt, det som händer händer. Jag kan inte styra allt och det är inte kul att ha kontroll över precis allting. Nä dags att sluta överanalysera och bara släppa taget.

Hur kommer det sig...

2011-11-11T14:11:00.000+01:00

Att vissa unga tjejer förstår livet och sig själv bättre än vad jag gör i min anmärkningsvärda ålder? Och kan uttrycka sig på ett sätt som jag fortfarande knappt kan bemästra?

Inte för att det är något poetiskt mästerverk, men vem säger att det behöver vara det när det kommer till känslor? Man ska bara kunna få säga det man har på hjärtat och det ska vara tillräckligt. Texten ovan har en nyss fyllda artonåring skrivit och jag önskar att jag varit lika med i matchen när jag var i samma ålder. Men man lär så länge man lever. Och det är ok det med.

Pimped out

2011-11-09T11:20:00.000+01:00

Hela sommaren har varit fylld med ångest och har således varit jättelugn. Jag har bara hängt med vänner och verkligen hållt mig borta från killar och drama av all sort. Hade inte ens klarat av att prata med någon och det har nog märkts, har nog inte utstrålat någonting positivt alls.

I vilket fall som helst har jag blivit rätt social på gymmet nu och det är ju inte konstigt. Spenderar man minst tre dagar i veckan där, och som förra veckan 5 ggr, är det ju inte konstigt att man börjar känna igen folk och därefter prata med vissa.

I fredags började jag snacka med en kille som verkade trevlig och pratade på rätt så bra. Visste mer om honom på tre minuter än vad jag sammanlagt vet om alla andra jag pratat med. Dock verkar han smått fanatisk då han uttryckte sig såhär: "En dag utan träning är en dag utan mening". Eh ok. Visst det är skönt att träna, men det styr inte mitt liv. Visst nu är jag inne i en period där jag prioriterar träning, men jag har inga problem att bara ligga på soffan och slappa en hel dag heller. Det verkar inte den här killen kunna göra. Fick iallafall reda på vad han jobbar med och han sa att han skulle hjälpa mig med en grej som jag har haft problem med ett tag.

Igår kom jag till gymmet och ser direkt en snubbe jag brukar prata med, Sebbe. Går fram till honom och vi hamnar i en ganska lång diskussion, han är en av de som gärna delar med sig av sitt liv. Under tiden har jag hela tiden koll på "Träningsgalningen", då jag vill snacka med honom om det han skulle hjälpa mig med. När jag väl kommer fram till honom känns det nästan som att han är direkt otrevlig. Han frågade om jag kom nyss och när jag sa att jag hamnade i samtal så kläcker han ur sig: "Jo jag såg det" med en bitsk ton. Ok vad är problemet? Sedan när han börjar prata om mitt "case" och jag börjar förklara mina tankar om det hela, så avbryter han mig mitt i, som att han vill att jag ska gå för att han tränar. Men kom igen, ta inte upp något om du är upptagen. Usch vad jag ogillar folk som är labila, ena dagen trevlig och andra helt schizo. Nä från och med nu håller jag mig borta.

Förutom detta så pratade jag med min "PT", eller ja en 63-årig kvinna som jag tränat lite med ett par gånger. Hon berättade att hon snackat lite med N, en kille jag också haft kontakt med med. Tydligen hade de kommit in på ämnet tjejer och hon hade frågat "Men NN (jag) då, är det något fel på henne?" Och han hade svarat nej. Sedan hade hon tydligen, enligt hennes utsagt, tagit hans nummer och sagt att hon skulle ge det till mig!!! Men hallå?! Vad är det här för pimpning? Hur ska det gå när vi ses på gymmet nästa gång? Eller skämtade hon när hon sa det, för hon har inte gett numret. Blä, jag som vill att gymmet ska vara en bekymmerslös plats.

Så nu oroar jag mig för hur det här ska sluta... Fortsättning följer...

I'm just getting more awesome

2011-11-04T09:59:00.000+01:00

Har precis läst ut Jenna Jamesons självbiografi och fått flera aha-upplevelser om varför killar beter sig som de gör (och även tjejer). Jag kunde relatera till olika händelser där jag försökt få svar, men det har mest bara varit flumflum psychobabbel. Men nu stod det där, svart på vitt. Så enkelt egentligen.

Att få svar på de här frågorna som jag haft under åren hjälper en del, men jag har ju också egna problem. Jag kan ju inte skylla allt på killarna.

Man kan väl säga såhär att jag vill bli behandlad med respekt. Punkt. Jag ogillar när killar säger snygging till mig när vi ses (som en kille på gymmet). Kom igen, jag är inte ett objekt! Jag ogillar när killar (som en på jobbet) ropade namn efter mig. Visserligen inte något som var elakt, men seriöst. Går vi på dagis? Kan man inte prata med varandra som vuxna människor och tilltala varandra med namn? Och om man är intresserad, varför måste man forcera fram en träff? Kan man inte lära känna varandra i lugn och ro först så att man känner sig trygg med den andra - innan man går över till en ny nivå?

I vilket fall som helst sa jag ifrån till kollegan och efter det har han knappt sagt ett ord. Och vad händer då? Jo jag blir helt needy och försöker få hans uppmärksamhet och bekräftelse. Fast han inte egentligen respekterar mig. Hade han gjort det, skulle ju jag vilja tro att han skulle ändra beteende och sluta tönta sig. Men nej, istället så lägger han ner helt. Nu känner ju jag mig bara helt utnyttjad och tror att han trodde att jag var ett enkelt mål och när jag inte var det, så skiter han i allt istället. Känns inte alls roligt.

Oavsett så är det ju bättre att slippa ha att göra med omogna människor som gör en ledsen och irriterad, MEN jag blir nästan mer frustrerad på mitt eget beteende. För det är ju inte som att jag är kär i killen, men jag hade nog gärna lärt känna honom för han verkar vara en rolig person ändå. Eller vänta, är han en rolig person eller triggar han bara något inom mig som jag känner igen? Han kanske inte ens är en bra person...

Sedan är det en kille på gymmet som jag börjat prata med. Jag är egentligen inte intresserad av honom heller, men han är tillräckligt intressant för att prata med iallafall och det skulle vara kul att veta mer. Så då kan jag inte riktigt slappna av när han är där utan har i stort sett koll på var han är hela tiden. Jag måste fråga också hur mycket han har kvar av sitt pass för att kunna "kontrollera" när han ska gå. För tänk om jag missar att säga hejdå. Suck! Som att det spelar någon roll egentligen. Verkligen inte.

Till slut inser jag ju vad jag håller på med och försöker dra mig tillbaka igen. Göra om och göra rätt till nästa gång man ses och då försöka vara lite mer laid back. Träffade honom igår igen och då var det han som "kom till mig" istället. Kändes faktiskt bättre. Vill ju inte verka vara något psycho som följer efter honom i gymmet.

Men det är väl det där underliggande bekräftelsebehovet som spökar. Får jag uppmärksamhet så är det alltid fel typ av uppmärksamhet. Och när killar spelar/är svåra eller kanske egentligen bara är ointresserade så blir jag helt knäpp och undrar varför de inte gillar mig. Varför inte bara släppa och inte bry sig? Mmmm lättare sagt än gjort kanske. För är någon intresserad så blir jag bara irriterad och rädd och försöker avstyra allt direkt. Känns friskt det här...

Oavsett allt det här så kan jag inte göra annat än att hålla med Barney Stinson.

Lazy and I know it

2011-10-31T11:17:00.000+01:00

I helgen kan inte inte påstå att jättemycket hände, eller iallafall inte i lördags. Jäklar vad slött det var då. Precis hela dagen spenderades på soffan kollandes på diverse serier och inspelade program och jag måste säga att det var PRECIS vad jag behövde. Blev inte ens utgång på kvällen otroligt nog. Räknade nyss i kalendern hur många gånger i rad jag partajat och fick ihop det till sex gånger. En gång var bröllop och alla andra var Garbo. Jajamensan, Garbo regerar! Riktigt skönt att inte dricka heller för då känns det inte som att det spelar någon roll hur ofta man är ute. Det är väl sömnbristen som är jobbig, men inte ens det påverkar speciellt mycket egentligen.

Imorse kände jag mig otroligt pigg för övrigt, vilket ledde till att jag var på jobbet mycket tidigare än vanligt. Success!

Igår kände jag mig inte helt otippat lite ledbruten efter lördagens horisontella läge, så jag tog mig till gymmet för lite Zumba. Passet skulle hålla på i 55 minuter och efter en kvart höll jag på att dö! Var inte alls beredd på ett sånt högintensivt pass, men det var bara att kämpa på. Och fastän det inte gick så jättebra, kämpade jag på och tog det för vad det var. Jag rörde på mig och det var huvudsaken.

Efteråt ringde syrran och då drog vi och morsan till Kropp & Själ-mässan i Solnahallen. Värre flumflum får man kanske leta efter men det fanns några guldkorn bland alla skumma healinggrejer och Jesus-snack. Vi köpte alla tre en riktigt bra grej som heter Hook of Sweden. En träkrok man använder för att köra akupressur på sig själv. Och seriöst - hur bra var den inte då? Asgrym! Syrran messade på kvällen att hon vill gifta sig med sin krok. Känns som ett ganska bra betyg och helt klart värt sina 495 kronor som vi fick betala. Såg på deras hemsida att den egentligen kostar 595 kr så det kändes verkligen som ett kap. Tänk att kunna akupressura sig själv varje dag, tala om att ha tjänat in pengarna på typ en vecka. Att gå till en naprapat kostar ju minst 500 kr för en halvtimme.

Hook of Sweden kan jag verkligen rekommendera! Fick bort en massa knutar som jag hade - wunderbar!

Nya stövlar i garderoben

2011-10-27T13:47:00.000+02:00

Igår köpte jag nya stövlar och de är så fina! Men de är samtidigt så dyra att jag knappt vill börja använda de. Känns som att jag vill spara de i garderoben tills de andra skorna jag använder går sönder och jag bara är tvungen att börja besudla de här med smuts och slask.

Tänk vilka I-landsproblem man kan ha, eller hur!

Det blir bättre dag för dag

2011-10-26T10:18:00.000+02:00

Fastän man inte tror det när man är djupt nere i skiten, i misären, i det djupaste mörkaste hålet där man aldrig tror att man ska ta sig upp ifrån - så blir det till slut bättre. Det går fram och tillbaka, upp och ner, men till slut så ser man ljuset och allting blir lite bättre hela tiden.

Man märker det kanske inte först och man undrar när det onda ska försvinna, men till slut så inser man att ångesten inte håller ett lika fast grepp om en och att man inte tänker på det jobbiga varenda eviga sekund.

Det kanske inte sker förändringar precis varenda dag, för så snabb är nog inte hjärnan och hjärtat i sina vändningar och man måste få tid att bearbeta, sörja, må dåligt, älta. Men till slut så. Till slut kanske man tröttnar och bestämmer sig för att det får vara nog. Man vill inte ha det så längre.

Jag avundas de som kan gå vidare bara så där. Bara bestämmer sig för att det är dags att se framåt och som inte går runt och ältar och mår dåligt, inte trycker ner sig själva. Jag avundas de. Vissa behöver ständigt stöd från sina nära och kära i veckor, månader för att hantera sorgen av drömmar som flytt. För andra räcker inte ens det utan man måste träffa en terapeut för att kunna släppa taget om ångesten.

En viktig sak att veta är att man klarar mer än vad man tror. Och det kommer att bli bättre. Det blir bättre, lite grann för varje dag som går.

Jävulusisk träningsvärk

2011-10-24T14:11:00.000+02:00

HA! Där fick jag för att jag försökte vara hälsosam och röra på mig. I fredags tränade jag ben och fick för mig att testa en vadövning som en PT tipsade om för några veckor sedan. Själva övningen i sig är väl inget special så, men antalet var kanske lite att ta i inser jag nu.

Jag körde övningen nedan, fast utan vikter. Det var bara min egen kroppsvikt. Antalet var 100 st. Per ben. Resultatet: Jag har inte kunnat gå ordentligt på två dagar. Kan fortfarande inte sätta ner fötterna helt på marken utan måste gå delvis på tå för att det gör så jävla ont.

I helgen kunde jag inte ens sova på sidan då det inte ens var möjligt att låta vaderna nudda varandra och igår gick jag på tårna hela dagen. Inte enbart för att det gjorde för ont att stå på fötterna - jag KUNDE INTE ens stå på fotsulorna. Det gick bara inte.

Idag har det börjat kännas lite bättre och visst man ska vara glad över att veta att musklerna fungerar. Och träningsvärk innebär att musklerna blöder. Tala om att ha massiva inre blödningar isåfall med tanke på smärtan som varit. Vilken tur att jag ska köra bröst och triceps idag. Benen får nog vila i några dagar till...

Må bra-kväll

2011-10-20T10:09:00.000+02:00

Igår var jag på en Må bra-kväll arrangerad av tidningen Må bra på Intima teatern. 600 personer hade anmält sig, vilket innebar knökfullt och alla var spända av förväntan - Mia Törnblom skulle ju bland annat föreläsa.

Först ut var en tjej som heter Katarina Woxnerud som föreläste om hälsa och motion. Jag tror att hennes syfte med det hon sa var välmenande, men hon fick det att låta som att grundkondition var det viktigaste att fokusera på och allt annat - som styrketräning, yoga osv, inte var så bra. "Det är bättre att göra någonting än ingenting alls". Hmmm.. Det satte en lite dålig smak i munnen när hon sa det eftersom jag tog åt mig. Jag älskar styrketräning och tycker att det är ett jättebra sätt att träna hela kroppen på. Givetvis varvar jag med kondition också, men vad är det för fel på styrketräning?

Men Mia Törnblom. Wow vilken kvinna. Vilken härlig känsla hon förmedlar och vilka vettiga saker hon säger på ett sätt som går att ta till sig. Det sätter sig direkt i hjärtat och man får sig genast en tankeställare.

Tack för att du gav mig och mina vänner som var där och lyssnade så många bra insikter och tankeställare att vi direkt bokade in en Må bra-brunch med oss själva på söndag. Plus att vi vill starta en liten Må bra-klubb där vi ses och boostar varandra.

Nu ska det assas och inte dissas och jag sitter här och intalar mig själv att jag är älskvärd, värdefull och en härlig skit!

Lejon, tupp och cypress

2011-10-17T15:44:00.000+02:00

Idag på fikarasten kom vi in på ämnet stjärntecken och vad de olika har för personlighetsdrag. Givetvis går det inte att stirra sig blind på det, det går alltid att hitta något som stämmer bättre och sämre på en själv.

I vilket fall som helst så var jag tvungen att läsa på om mig själv och hittade lite information. I det kinesiska horoskopet är jag tydligen tupp.

Tuppar utför uppdrag plikttroget och vid motstånd kämpar de modigt. De är upptagna och ofta självfixerade, men är känsliga och alltid artiga mot vänner. Tuppar är alerta, och punktliga, de fokuserar extremt på detaljer och är perfektionister. Men detta kan leda till problem om de tar på sig för mycket arbete och då inte hinner med allt. Tuppar vill att deras göromål ska få mycket bra repsons men viktigast är att de får utdelning för sina prestationer. Tuppen är viljestark och har gott om självförtroende, ibland kan de vara alltför skrytsamma och har svårt att medge att de kan ha fel.

Som chef är Tuppen krävande men han får saker och ting utförda och tänker på de anställdas bästa. Tuppar är mindre bra diplomater och är alltid raka, ibland snudd på brutala och ignorerar andras känslor. Tuppen är envis och har stor tillit till sig själv, den ger sig aldrig och blir oftast framgångsrik. De är mycket ambitiösa och vill alltid lyckas bättre och bättre. Pengar hanterar de bra och de kan konsten att vara ekonomiska utan att vara snåla.

Tuppar är dagdrömmare och svävar ofta bort i fantasin. De är nyfikna och älskar att resa och upptäcka nya platser och kulturer. De älskar spännande möten med människor och gillar att debattera. De är mycket vältaliga och goda skribenter. Trots sin sociala kompetens har de behov av tillfällig ensamhet. Men Tuppar är alltid underhållande och gillar att vara i rampljuset.

Tuppen passar bäst med oxen, ormen och draken. Tuppen passar mindre bra med tigern och annan tupp.

Keltiskt horoskop - där ens födelsedag är kopplat till ett träd
Cypresspersoner är svåra och de vill vara annorlunda. De avskyr allt som är konventionellt och alldagligt. De letar efter det spirituella ljuset, älskar konst och det ovanliga. De är väldigt vakna och ser något speciellt i allt och kan till och med öppna andra personers ögon för saker som cypresspersonen redan ansåg vara normala. Unga cypresspersoner är entusiastiska inför allt omkring dem. Så om deras törst efter kunskap leder dem in på mörka stigar behöver de guidas tillbaka till ljuset. Förutom detta behöver de inga restriktioner, de behöver framförallt frihet!

Cypresspersoners styrka är deras realistiska intellekt som låter dem upptäcka världen. De letar efter oberoende, frihet och debatter. De vet inte vad leda betyder. De är kreativa, okonventionella och är av en livlig och uppfriskande natur. De är sällan ensamma och utbyter aktivit sina ideer och frågor med andra människor. De har även ett rikt inre liv vilket gör dem lite mystiska för omgivningen.

Cypresspersoners svaghet ligger definitivt i deras tendens att vara annorlunda. Om de inte hittar ett lämpligt medium för att uttrycka sig genom förvandlas tendensen till ett tvång. Cypresspersoner kan inte hantera tvång vare sig inifrån eller utifrån. Resultatet blir att de blir ironiska och extremt sarkastiska och att de inte visar hänsyn för något. Detta kombinerat med att ingen vet hur de ska förhålla sig till dem gör att omgivningen tenderar att helt enkelt hålla sig borta från dem.

Cypresspersoner är av en mystisk natur och har därför en attraherande effekt på andra. Deras partners måste vara uppriktiga, starka personer som verkligen vet vad tolerans betyder. Cypresspersoner behöver en partner som de kan utbyta tankar med och som inte är rädd för att hantera skarpa mentala och känslomässiga svängningar. Men med en cypressperson vid din sida förvandlas livet och kärleken till ett äventyr.

Lejonet är handlingskraftig och bestämd, trivs med uppmärksamhet och värdesätter kvalitet. I relationer är Lejonet varm och lojal. Att få ta emot eller ge andra uppskattning är viktigt för denna stolta och generösa karaktär. En smula fåfänga hör till bilden, likaså smak och stilkänsla. Lejonet föredrar traditionell uppvaktning och förväntar sig respekt.

Solen härskar över detta karismatiska eldtecken. På motsvarande sätt som solen är centrum i vårt solsystem blir ofta Lejonet en centralgestalt, både i sociala och yrkesmässiga sammanhang. Vi finner många präglade av Lejonets tecken på ledande, ansvarsfulla poster. God organisations- och planeringsförmåga är kännetecknande. Lejonet ställer höga krav, på sig själv och andra, och uppnår ofta goda resultat.

Lejonet trivs i glada och festliga sammanhang, gärna pompa och ståt. En kreativ natur som satsar till 100 procent när något ska presteras eller genomföras. Lejonet ogillar amatörmässighet och gör inga halvhjärtade insatser. Men samtidigt har denna kraftfulla ledarnatur, utrustad med viljestyrka och pondus, inga problem med att koppla av och njuta när tillfälle ges. Lejonet trivs lika bra i hängmattan som på toppen av karriärstegen.

Lyx och glamour, komfort och njutningar tilltalar denna livsnjutare. Men ett Lejon som inte får utlopp för sin kreativitet och sitt behov av uppmärksamhet, kan bli en aning styrande. Lejonet är principfast och viljestark. Trots behov av beröm och social stimulans har Lejonet stark integritet. En som kan ryta till när det behövs.

Ladies night FTW

2011-10-17T10:02:00.000+02:00

Innan i fredags hade jag väldigt låga tankar om Ladies night och hela konceptet. Jag trodde att det skulle vara någon dålig Chippendales-kopia där fem larviga män skulle stå och försöka vara sexiga.

OJ så fel jag hade. Jag är frälst och vill bara gå igen. Helt galet vad det var bra! Och jag måste säga att det bara blev bättre när de sa att Brolle inte skulle med. Yes tänkte jag och misstänkte att de skulle ta in en ersättare, men inte trodde jag att det skulle vara självaste Eric Saade! Fantastiskt! Och det bästa var ju att de spelade Oskar Linnros låt "Genom eld" som första nummer. Kan det bli bättre? Nej, jag tror inte det.

Och alla dansare... Ah men tjena, dregel dregel vad snygga de var. Synd att vi inte satt ännu närmare så att vi kunde se varenda spelande muskel när de dansade. Men Martin och Thomas gjorde ett sjukt bra jobb, tror att de fick jobba rätt mycket extra när Brolle var extra. Kändes som att Martin tog alla hans nummer, vilket han gjorde hur bra som helst!

Sjukt bra show hade de iallafall och alla låtar de framförde var precis de man ville höra. Och Thomas skämt var alla klockrena. Men Frank Andersson... Vad gjorde han där stackaren? Han såg inte alls ut att trivas där och kändes mer som utfyllnad. Fast det han gjorde var rätt roligt trots allt. De kanske tänker till nästa gång när de tar in någon ny person...

Nu ser jag fram mot nästa års show!

Spelet - del 5

2011-10-16T15:18:00.000+02:00

The Eight Personality Types Of Men Who Are Successful With Women
by David DeAngelo

After studying women, relationships, evolution, and psychology for the last several years, I’ve come across some startling information.

I now believe that women have two kinds of ‘mental programs’ when it comes to men. And when I say the word ‘programs’ I mean it. Specifically, I mean that they are programmed from birth by their genes, as well as by society to respond UNCONSCIOUSLY to two different types of men that fit their mental pictures.

In psychology, the term ‘archetype’ is used to describe a mental structure that operates on an unconscious level. I’m going to use the term ‘personality types’ here to describe this concept.

In a nutshell:

* I believe that women respond AUTOMATICALLY to certain men, and that most of this response is based on the man’s personality, communication, achievements, etc. - not his looks (don’t get me wrong. Looks are important. But they’re not nearly as important in the long run as personality).

* Women are usually not consciously aware of why they react to these Personality Types.

* These personalities can be divided into two basic groups: The Lover and The Provider.

* Women respond to Lover personalities by having sex with them immediately.

* Women respond to Provider personalities by withholding sex in order to make the man prove that he will stay loyal for the long run.

* There are also several ‘unsuccessful’ personality types. By unsuccessful, I mean that these types are not attractive to most women. (If you’re one of these, don’t take it personally. Try something different. I did.

These are the two mental roads - Lover (short term) or Provider (long term). If you get on one road, it’s hard to get off. So choose wisely.

For each of the two successful Personality Types, there are four variations. These are created by combining the factors of ‘Dominant vs. Submissive’ with the basic personalities. This brings the total to eight sub-types that are successful with women… here’s a short description of the eight personalities with the appeals that they have to women:

Lover Personalities:

* Bad Boy (danger) Someone who’s dangerous and thrilling to be around.

* Adventurer (fun) Someone who’s fun and exciting to be around.

* Seducer (sex) Someone who is sensual and sexy and makes her feel sexy.

* Artist (Musician, Poet) (emotion) Someone who moves her emotions and is enigmatic and complex.

Provider Personalities:

* Successful Guy (means) Someone who provides a great lifestyle and stability.

* Daddy (control) Someone who tells her what to do and controls her.

* Regular Guy (loyalty) Someone who is down to earth, loyal and stable.

* Ass Kissing Guy (her boy) Someone who gives her whatever she wants.

Most of the women in this world will respond to ALL of these personalities to one extent or another.

Spelet - del 4

2011-10-16T14:53:00.001+02:00

Ytterligare åsikt om vad Spelet handlar om:

"Det handlar inte om att övertyga tjejer om att ha sex med en. TVÄRT OM.

Att BLI den person man VILL vara. Jag har velat kunna sjunga och spela gitarr, nu kan jag det. Nu vill jag kunna ragga brudar.

Att VÅGA prata om saker som andra kanske tycker är tråkiga istället för att "hålla med" tjejerna.

Det är DETTA det handlar om. INTE att "lura tjejerna genom att säga rätt saker". Det handlar om att säga "FEL" saker: dvs, sådant kanske INGEN av brudarna tycker är intressant, sådant som de kanske dissar dig för, och inte BRY SIG om de tycker illa om dig, utan fortsätta vara COOL LUGN och vara så intresserad av sig själv att man blir den mest övertygande självsäkra personen i gruppen.

När man blivit denna person, denna person alla är innerst inne men inte VÅGAT VARA, så kommer tjejerna av sig självt. Det handlar om att sluta vara den där osäkra lilla råttan som är så rädd för att göra bort sig, inte kan ta dissar, och inte vågar prata om vad som helst av rädsla att tjejer ska säga "fan vad tråkig du är!"

Och när tjejer säger "fan vad tråkig du är!" inte svara "men dra då din bitch" utan kunna TA dessa dissar, och inte behöva hamna i försvarsställning och säga "förlåt jag var supertråkig jag ska skärpa mig" utan genuint inte BRY SIG.

Inte bry sig av ondska/taskighet, utan inte bry sig om vad andra TYCKER om en.

Istället kan man, i situationen ovan, ta det som ett flugbett och säga nåt i stil med "Aah du är väldigt påflugen. Vet du om att de flesta kärlekar börjar med slagsmål? Är du kär i mig?"

Så sade jag faktiskt förr med, men brudar brukade alltid svara "Vaaa det kan du GLÖMMA" och skratta med sina vänner när jag säger sådant... tidigare trodde jag genuint att de verkligen hatade mig när de svarade så. Jag fattade inte att om jag bara fortsätter och INTE URSÄKTAR MIG och bara fortsätter vara självgod och säker så slutar det alltid med att de blir helt tillknycklade och mer och mer tystlåtna, och mer och mer frågvisa om mig och sedan sitter vi plötsligt och hånglar.

JAG har SKAPAT intresset, genom att visa upp mig själv, och inte säga "okej förlåt", och bli en tyst och ointressant person som "håller med tjejen".

Tidigare BEGREP JAG INTE varför ett GOTT SJÄLVFÖRTROENDE skulle skaffa tjejer. Jag visste inte vad gott självförtroende riktigt betydde.

Jag visste dock att "var dig själv" är en lögn, för jag är ju olika med alla jag möter. Mot mamma och pappa, mot mina vänner, arbetskamrater, etc. Jag behandlar alla väldigt olika. Var dag blir jag mer och mer en annan person.

Den jag en gång var när jag var liten är rätt "död" nu. Så vadå "var dig själv?" Menade de "Fortsätt som du alltid har gjort" - så att jag alltid ska fortsätta kamma 0 på krogen?

Du säger "Då är det bättre att leta efter en intressant person istället för att försöka "övertala" tjejer att tycka om en."?

Det handlar om att skina med sitt ljus och på så sätt fånga flugorna. Inte jaga efter dem med håv. Och kommer det inga flugor, no big deal. Det är en ny dag i morgon.

Men att "vara sig själv"... och det systematiskt och konsekvent. Och sitta och intala sig själv att "det är alla andra som är ointressanta, och jag ser ner på dem" har inte funkat för mig hittills.

Dags att bryta mönstret."

Nu börjar det bli dags för mig att läsa den här boken. Skulle ju vara underbart att i stunden, när man blir "utsatt" för Spelet, bara kunna ge tillbaka på en gång. Vi får väl se var det här slutar.

Spelet - del 3

2011-10-15T10:55:00.002+02:00

Tydligen kan man enligt PUA:s (Pick up-artists) få en tjej på fall inom 60 sekunder om man vet vilken typ av tjej hon är.

Och intressant nog ska det finnas 8 olika typer och för att kunna planera hur man ska agera för att få henne i säng finns det tre frågor man kan ställa för att klargöra vad hon är för typ.

Här är de olika typerna som finns:

The Playette
She's got 8+ guy friends who all want her
but she doesn't sleep with any of them...
she leads most guys on and will only sleep
with a guy who shows long term potential
then she becomes VERY loyal...

The Social Butterfly
The social butterfly dates a LOT...
she's similar to the playette but much
more sexually liberated...She's physically
intimate with most guys she's dating...
Eventually she wants an ideal husband but
"she's just having fun for now" which could
last well into her thirties

The Hopeful Romantic
The hopeful romantic is waiting for the
"Perfect Man"...She will hold back EVERYTHING
until she finds him...Here's the catch -
You don't NEED to be Perfect...
Just show the POTENTIAL and she will
date you in order to fix you... but be
careful...if she does actually "fix" you,
it's Game over...Her interest will drop like a rock

The Cinderella
The cinderella loves to fall in love she gets intimate with men
very quickly because she thinks she's finally found Mr. Right, but...
if he can't demonstrate that he meets her relationship needs she'll
run away and start looking for mr right all over again... if you
can provide her with a challenge and reinforce her self image of
a feminine, supportive woman, you will lock her down and save her
from that painful cycle...

The Private Dancer
Lots of guys want her...but shes very picky and will only
get physically involved with a guy who contributes to her life...
Either he has a position of power or secret knowledge..she will become
VERY loyal and open completely to him...often their connection
is secret from others - and that's what makes it GREAT...

The Seductress
The seductress actively pursues her goals..
both career wise and men wise the seductress
is usually Sexually experienced and will
chase aggressively after what she wants...
the key to getting the seductress is getting her
to chase YOU...because once they set their sights on something
they do not stop until they get it...so take advantage of that...

The Connoisseur
The Connoisseur is socially savvy and VERY
selective...she knows how to "Screen Out"
players, so don't come on too hard...think
LONG TERM seduction...if she thinks you're
a player she will NOT get intimate...once
you can build enough trust, the connoisseur
is extremely loyal

The Modern Woman
the modern woman wants just ONE guy
but will date around to find him she is sexually liberated
and doesn't make guys wait to have sex...she will invest
heavily in a guy, especially if she feels that they
can contribute to each others lives...similar to
Connoisseur but will always have sex with a guy
BEFORE deciding if he's the one.

The eight types are listed below with their respective profile attributes broken down into what I’ll call the 3 metrics of a woman’s type.

Relationship: this refers to what a woman wants in a relationship – is she looking for someone to stay at home with and watch a movie (cuddling) or get out and live life to the fullest with a guy that will show her the coolest spots in town (adventure).

Time-line: this refers to what a woman is attracted to – is she into alpha males (cocky) or looking for a down-to-earth guy (romantic). Women who want alpha males generally shop around a lot when dating in hopes to find the coolest/badest man in town. Romantic men tend to be more reserved, even shy and perhaps quiet.

Sex-line: this refers to what makes a woman want sex – is she insecure and need to be made to feel safe (make safe) or is she the kind of girl that needs a man who can be aggressive and turn her on (turn-on).

So what’s next? How do you identify a woman’s type… right. There are 3 rather innocent questions that you can ask to help identify a woman’s type. Each answer will help identify all three of her preferences;

1) What gives you the most fulfillment in life?

If she says something like travel, she’s clearly looking for an adventure, if she says something like helping others… chances are she’s a home-body looking to cuddle.

2) What is the one thing you would need if trapped on a deserted island?

If she says something like “a mirror” to be rescued, she’s not down with adventure. If she says “a hamek so that I can lay on the beach” she’s pretty confident and doesn’t need to be made to feel safe.

3) What emotions will you experience when you achieve your most far-reaching goal?

If she says “relieved” then she probably needs to feel safe… if she says “the desire for more” then she’s clearly someone who gets turned-on.

Så vad tror vi - stämmer det här? Räcker det med att ställa de här tre frågorna för att ta reda på vilken typ man är och därefter lägga upp en strategi och sedan få garanterat ligg?

Joshua Radin @ Strand

2011-10-14T13:26:00.000+02:00

Igår var jag och såg Joshua Radin för första gången och det var som te med honung. Hans röst är så underbar att jag fick rysningar om och om igen. Jag kan väl inte påstå att jag är superfrälst och vill höra alla hans låtar konstant nu, men vissa guldklimpar finns det, här är några.

I'd rather be with you

The fear you won't fall

Spelet - del 2

2011-10-14T10:32:00.018+02:00

Efter att ha läst om Spelet och folks åsikter om det har jag börjat förstå att killarna tränas i att inte bry sig om vad andra tycker. De ska bara skaka av sig de avvisanden de får och gå vidare. Så t.ex om en tjej kommer på att de kör Spelet, ska de bara rycka på axlarna. Som killen från i lördags som frågade om sin kompis t-shirt. Jag förstod ju givetvis att han körde ett spel, men vem gör inte det till viss del? Vi bytte iallafall nummer och sms:ade under ett par dagar. Men när han plötsligt skriver "När ska du bjuda mig på kaffe?" så blev jag faktiskt irriterad. Räcker det inte med att du fick mitt nummer och vi har kontakt, varför kan du inte släppa spelet nu och börja visa genuint intresse? Jag ställde honom mot väggen och allt han svarade var: "Försöka får duga i detta fall". Det svaret var nästan med förnärmande än att han faktiskt körde själva spelet, då det visar på att han bara hade en agenda - att få ligga.

Här kommer ett utdrag från Flashback där en person kommit med sina åsikter om Spelet.

Någon sa "vad händer om bruden kommer på att man använder metoderna"? Så där brukade jag också tänka... det har bara tagit mig 3 månader att genuint inte bry mig. Jag har ännu inte blivit påkommen, och tvivlar på att det sker, iom att "kärnan av insikter" inte centrerar runt de rutiner som beskrivs i "The Game". Jag skulle inte bry mig ett dyft om någon kom på mig. Det är just detta alla dessa träningsmoment och snack går ut på: "Skit i vad folk fan tycker, och gör vad du vill, ändå".

Det är DET som fixar brudarna i slutändan, och allt det där materialet går ut på att bli en sådan person.

Vanlig person på krogen som är livrädd:
* Håller käft
* Går runt och försöker spela avslappnad
* Vågar inte prata med så många (om ens nån) han inte känner
* Om han börjar prata med någon börjar han "intervjua" och vara "snäll": "Jaha så vad jobbar du med?" "Hur gammal är du?" "Vad heter du?" etc. Vilket sällan leder någonstans.

Mystery gör så här: Han kommer in på krogen, ler som fan, går fram direkt till en grupp brudar och säger "Hej" men väntar inte på svar. Han snackar järnet, och säger åt dem att vara tyst lite lekfullt när de avbryter honom. Han är systematiskt taskig mot personen han vill ha, och sjysst mot hennes "fulare" vänner.

Detta gör att vännerna inte försöker skydda den snygga bruden som alla killar normalt stöter på. Det verkar som om du inte har nåt intresse alls av henne, utan bara är en kille som är ute och pratar med allt och alla och har kul och skiter i vad någon tycker om dig.

Han babblar om vad som helst, och avbryter sig själv och hoppar in på sidotrådar. På detta sätt finns det alltid gamla oavslutade trådar kvar, som gör att det alltid finns något att prata om. Han avbryter sig själv i intressanta trådar, bara för att brudarna ska få möjlighet att säga "Men berätta klart om det där innan!"

Han rör redan inledningsvis vid brudarna på axlar snabbt, och bygger till slut upp en riktigt OTREVLIG stämning med bruden han vill ha, och precis när hon är på väg att bli förbannad på riktigt så mitt under pinsam hat-tystnad säger han "JAG ÄLSKAR DIG! Kom hit", och ger henne en kram.

Sedan säger han nåt i stil med "Ja, men mer får du inte", och vänder på klacken.

Oftast följer bruden efter nu, eftersom hon inte vet riktigt ut eller in.

Mystery säger att om man INTE går in och bygger negativ stämning (mitt i den positiva) så händer INGET. Då börjar brudarna alltid dissa honom, och vänder honom ryggen och säger saker som "Jag behöver inte berätta vad jag jobbar med för DIG!" etc.

Anledningen att brudar blir så taskiga så fort när man är sjysst mot dem, säger han, är för att det då blir så uppenbart vad DU VILL HA.

Kille efter kille kommer fram till snygga brudar och är överdrivet trevliga. Vad än bruden säger håller killarna med, säger Mystery. Detta förstår bruden direkt och vill bli av med killen, eftersom han uppenbarligen är ute efter att vara så snäll att han till slut får sex av henne.

En kille som kommer in och säger vad han vill, utan att vara ALLVARLIGT förolämpande, vill KANSKE ha sex, men han verkar inte bry som om han får det.

En poäng Mystery också gör är att han genuint inte bryr sig om det blir sex med just DEN tjejen. Händer det så händer det. Han har ett liv.

Tricket är att knöckla till brudarna så att DU framstår som PRISET och inte DEM. De är så vana att vara priset och prinsessan. Här kommer en kille som verkar se ner på dem lite istället för desperat upp. Vad är han för en udda typ? Intresse bildas, inte sexuellt, men intresse nog att vilja prata med dig.

Detta åstadkommer det.

SEDAN är han ett sådant geni att han bara drar helt plötsligt mitt i en konversation och börjar prata med ett nytt set brudar. När han har "öppnat" några set så börjar han introducera brudar för varandra.

"Du. Jag har några kompisar här jag vill att du ska träffa..."

Plötsligt verkar det för folket i klubben som att det är han som känner alla. Han måste ju vara viktig då. Ha status. Det blir också avundsjuka mellan grupperna. "Vadå han pratade ju med mig... vilka är alla de här brudarna? Shit vad mycket brudar han verkar ha efter sig... vem är han egentligen?"

Nu börjar brudarna ställa frågor till honom och intressera sig. Det är plötsligt DE som raggar på HONOM.

Sedan håller han på med en miljard andra små tricks som att be dem ta kort på honom och nån tjej han just träffat, och då när det blixtrar till kanske några vänder sig om och ser att där står en kille med en miljard brudar. Vem fan e han?

Då dyker det upp fler brudar som undar vem "kändisen" är.

ETC ETC.

Men ni lär väl tycka det är omoget och barnsligt och aldrig försöka er på det?

Grejen är att det tar ALDRIG SLUT på insikter han ger. Han pratar inte bara om brudar utan om kompisar hälsa etc.

Jajjamän jag är helt såld, och som någon sa: "tror man på det så funkar det säkert. Som en placeboeffekt". Det stämmer mycket väl det med.

Om någon oroar sig för att bli påkommen: Mystery TALAR OM FÖR ALLA TJEJER HAN TRÄFFAR VAD HAN GÖR!

Tjejerna kommer ÄNDÅ med honom hem. De sitter med när han lär ut för killar. Varför? Han spelar ju spel med dem? JO: För han skiter i vad någon tycker om honom. Han visar VEM HAN ÄR och gömmer sig inte.

Till skillnad från normal-killen på krogen som inte visar en enda sida av sig i sina milslånga intervjuer som han hoppas ska leda till sex.

Jag började med att bara gå ut på krogen för ca en månad sedan och IAKTTA folk. Lyssna på deras konversationer. Och det är helt otroligt vad det stämmer, och man kan nästan jämt förutse att killen kommer komma av sig och tjejerna skratta åt honom etc.

"Tjejer gillar inte killar som spelar spel" skrev någon tjej här i tråden. Det är en typisk kommentar Mystery får av tjejer, och ändå följer de nästan jämt med honom eller blir fascinerade av honom eller säger "förlåt" efteråt.

The Game är ändå rätt missvisande titel. Alla människor är födda med talanger. Vissa är svinbra på teori, andra praktik, andra på sport, andra på att ragga brudar.

Det är lite läskigt hur ens hjärna fungerar - att man faktiskt går på att bli dissad på det sätt som man kan bli av killar som kör The Game. Men som sagt - det funkar ju på vissa, om inte till och med de flesta.

Spelet - del 1

2011-10-13T10:02:00.000+02:00

Spelet fascinerar mig. Det kallas även The Game. Författaren Neil Strauss skrev för några år sedan boken som har fått många killar att lyckas ta första och till och med andra och tredje steget med tjejer, som de kanske annars aldrig hade fått chansen att ens prata med.

Jag kan tycka att det är bra att få tips och råd om hur man approachar en tjej för helt ärligt så är det inte alltid lätt att få kontakt. Vad ska man säga för att verka intressant? Och hur ska man ens komma så långt att man faktiskt påbörjar en konversation och inte blir avvisad sekund ett?

Men när kör spelet med enda mål att få ligga, att man faktiskt inte ens är intresserad mer än att få plocka "poäng", då blir jag lite deprimerad. Och när man istället för att förstå mekanismen bakom varför tjejer blir intresserade, bara kopierar repliker och tillvägagångssätt ur boken - då blir man ju mörkrädd. Har man inte fantasi nog att komma på egna grejer eller är man så dryg att man tror att allt i boken är direkt anpassat för alla tjejer i hela världen?

Jag har inte läst boken än, men efter att ha umgåtts med killar som på heltid pysslar med Spelet har jag börjat få en liten inblick i vad det hela handlar om. Men oavsett om killar har läst The Game eller inte, så är jag imponerad av de som har ett avslappnat sätt att få kontakt med folk. För jag är inte lätt att prata med på krogen, verkligen inte. Jag är där för att dansa och börjar någon prata med mig och jag överhuvudtaget blir intresserad så pass att jag vill veta mer om personen - då har han lyckats. Det behöver inte vara att jag vill dejta människan, men jag bryr mig oftast inte så mycket att jag vill ställa frågor för att veta mer, men gör jag det, blir jag själv förvånad.

Så tummen upp för de som lyckas, oavsett om de använder sig av peacocking eller knepet där man kommer fram för att få en tjejs åsikt om någonting. Som till exempel det som hände i lördags. Ett gäng killar börjar prata med min syrra och den ena frågar: "Vad tycker du om min kompis t-shirt? Är inte den lite gay?" Givetvis är det ju ett uppenbart sätt att få kontakt, men eftersom personen som ställde frågan verkade sympatiskt pratar man ju vidare.

En annan kille kom fram och frågade om vi hade sett tjejbråket som var utanför entrén. Tydligen är det en replik från boken, vilket jag fått reda på nu. Det linen hade kanske funkat om han hade approachat oss på ett annat sätt, för då blev det bara helt taget ur det blå. Men ändå, props för att folk försöker, men ha gärna ett genuint intresse i personen ni raggar på och försök inte bara plocka poäng.

Klockan har ringt

2011-10-10T10:44:00.000+02:00

Nu har det hänt. För första gången sedan det tog slut med J har jag nu träffat honom. I fredags fick jag reda på att han skulle ut på krogen och jag förbannar mig själv för att jag i somras bett vår gemensamma kompis berätta detta i förväg. Såklart är det ju för att jag vill ha kontroll, koll på läget. Men jag inser ju nu att genom att ha för mycket koll begränsar mig själv. Att veta att saker och ting kommer hända gör ju att jag inte kan slappna av, att jag försöker förutse hur vi kommer att bete oss och vad vi kommer att säga. Och jäklar vad dåligt jag mådde över det. Huvudvärken var ett faktum över alla tankar som snurrade runt i huvudet. Inte direkta ångesttankar, men jag försökte väl bygga upp min mur för att skydda mina känslor.

Jag velade hela fredagen och lördagen om vad jag skulle göra. Det var ju inte lätt att vara avslappnad och spontan om vad som skulle hända på lördagkvällen och jag ville ju inte att någon skulle tro, eller att det de facto skulle vara så - att jag gick ut bara för att få träffa honom. Till slut fick jag nog och gjorde vad jag själv ville göra. Jag ville gå ut. Ut och dansa och ha roligt. För min egen skull. F*ck ångest.

Vi kom till stället och det var lite nervöst i början, tänk om han var där. Men efter en kort rekning så insåg vi att kusten var klar. Vad konstigt tänkte jag, de borde ju varit där vid det här laget. De hatar ju köer. Well well... Kvällen fortsatte och vi hade jätteroligt. Plötsligt, kvart i två, dyker han upp. Mikrochock och lite skakis, men inget mer. Var det allt? Ska jag inte känna mer?

Att se honom var att se en främling, någon jag inte känner överhuvudtaget. Har jag ens haft känlsor för honom? Var det honom jag var ledsen för var och varannan dag i ett halvår? (Och det var när vi var ihop, tänk då hur ledsen jag varit efter det. Varje dag. I ett halvår) Var det vi två som kunde ligga och mysa en hel helg på soffan och bara vara glada över att ha varandra? Var det dig jag gav mitt hjärta till men som du krossade, om och om igen? Tydligen.

Jag förstår inte. Han var som ett spöke för mig, han utstrålade ingenting. Han var tom. Och mitt hjärta slog inte för honom längre. Skönt, men konstigt.

Det konstigaste var kanske att jag tänker mer på hans kompis, vår gemensamma kompis, som jag knappt pratar med längre. Varför har det blivit så? Det gör nästan mer ont just nu än J. Skumt hur det kan vara så. Och jag sörjer nog det mer just nu, för jag vet inte var jag har honom. För mig är det som att jag förlorat honom och det är inte alls roligt.

Men jag försöker inse att livet blir som det blir. Jag kan inte styra det. Jag kan givetvis göra mitt bästa för att det ska bli som jag själv vill ha det. Men vissa saker har sin gång och just nu vet jag inte riktigt hur jag vill ha det. Är det kanske bättre att min kompis försvinner ur mitt liv? Han verkar inte kunna hantera det faktum att han står mitt mellan mig och J. För han har valt J över mig, det är så det känns. Dags att acceptera och gå vidare.

2011-10-07T16:46:00.000+02:00

”I don’t have to prove anything to anyone

I only have to follow my heart

And concentrate on what I want to say to the world

I run my world”

Tänkvärt

2011-10-07T15:19:00.000+02:00

Jobs: "Döden livets bästa uppfinning"

För sex år sedan talade Steve Jobs om döden under en föreläsning på Stanford University i USA. Då hade han redan fått diagnosen bukspottskörtelcancer - och kämpade för att överleva. Ändå menade Apple-legenden att döden är livets bästa uppfinning.

- Det är det viktigaste verktyget jag någonsin har stött på för att hjälpa mig göra de stora valen i livet, sade han.

2004 konstaterade läkarna att Jobs hade den ovanliga – men svårbehandlade – sjukdomen bukspottskörtelcancer. När Apple:s vd året därpå talade till studenterna vid Stanford University menade han att döden hade hjälpt honom att orientera sig i livet.

– Nästan allting – alla förväntningar från utomstående – all stolthet, all rädsla för att skämma ut sig eller att misslyckas – de sakerna bleknar när man står ansikte mot ansikte med döden, och lämnar bara kvar det som är verkligt viktigt, sade Jobs enligt BBC och fortsatte:

– Att komma ihåg att man kommer att dö är det bästa sättet jag vet att undvika att hamna i fällan att tänka att man har något att förlora. Man är redan naken.

"Livets bästa uppfinning"
Han betonade vikten av att följa sitt hjärta, och sade att allas tid är begränsad.

– Slösa den inte genom att leva någon annans liv. Fastna inte i dogmer – vilket är att leva med resultatet av andra människors tankar. Låt inte oljudet från andra människor åsikter överrösta din egen inre röst. Apple-grundaren menade att ingen vill dö, inte ens de som vill komma till himlen, och fortsatte:

– Ändå är döden destinationen som vi alla delar. Ingen har någonsin undflytt den. Och det är som det ska, eftersom döden sannolikt är livets allra bästa uppfinning. Det är livets förändringsverktyg. Det rensar ut det gamla för att skapa rum för det nya.

"Älska det du gör"
Han talade om glädjen i att göra ett bra jobb, som man älskar och tror på.

– Ditt jobb kommer att fylla en stor del av ditt liv och det enda sättet att bli helt nöjd, är att göra vad du tror är ett fantastiskt jobb. Och det enda sättet att göra ett fantastiskt jobb är att älska det du gör, sade han och fortsatte:

– Som med alla saker som har med hjärtat att gör kommer du att veta när du hittar det. Och precis som alla bra relationer kommer det att bli bättre och bättre allt eftersom åren går. Så fortsätt leta och slå dig inte till ro.

Artikel från Expressen

Plötsligt...

2011-09-19T10:19:00.000+02:00

...så hände det bara. Jag kom över J. Förstår knappt hur det gick till, men plötsligt en kväll så var han borta. Och allt som krävdes var en utekväll och att träffa på en person som fick J att blekna bort fullständigt. Det var inget romantiskt i luften direkt, det var bara han. Hans leende, hans öppna sätt och hans utstrålning. Helt galet.

Skickade precis ett meddelande där jag faktiskt helt ärligt tackade för att jag träffade honom. Att mötet med honom gav mig nytt perspektiv på vissa saker och att jag är grymt tacksam för det. Det var någonting jag kände att jag var tvungen att göra och varför är det så att vi är så dåliga på att säga snälla saker till varandra egentligen? Blottar vi för mycket av oss själva om vi gör det? Gör vi oss själva mer sårbara? Jag förväntar mig absolut inget svar på något sätt av honom, detta framför allt då han fick mitt nummer men aldrig hörde av sig. Bara den grejen känns så onödigt, jag hade inte ens behövt ge honom numret, hade kunnat gå hem glad och nöjd över det som varit. Men såklart sitter man ju där och väntar om någon säger att de ska höra av sig. Men men, han kanske trodde att det förväntades av honom, att be om mitt nummer. Onödigt var det iallafall.

Nu har jag iallafall sagt vad jag känner, så jag hoppas att han tar det för vad det är. Måste säga att det känns bra att ha sagt det trots allt, kanske jag kan gå vidare från det här också.

Oskar Linnros på Gröna Lund igår

2011-09-02T14:55:00.000+02:00

Igår var jag och såg Oskar Linnros sista spelning för sommaren på Gröna Lund. Jag är frälst, Oskar Linnros FTW!

Helt underbart att få höra alla låtar jag lyssnat sönder på YouTube under våren och sommaren live. Nu är det bara att köpa skivan som gäller, utan tvekan!

Vad är det...

2011-09-01T00:03:00.002+02:00

som gör att så fort jag ser att du ändrat bild på Fb eller hör något om dig, att mitt hjärta slår knut på sig själv? Varför bryr jag mig ifall du skulle ha träffat någon annan? Varför har jag inte släppt dig helt än?

När jag pratade med en kollega om dig idag så kunde jag inte komma på någon anledning till varför vi skulle ha fortsatt ha varit tillsammans eller varför jag skulle vilja ha dig tillbaka. Det som gör ont i kroppen är att jag aldrig kommer få se din vackra kropp igen, av någon anledning har jag fastnat vid det. Som att det är det enda som betyder något. Helt stört!

Jag förtjänar så mycket bättre än dig, varför kan jag då inte släppa dig? Tror att jag fortfarande har någon romantiserad bild av dig som gör det svårt att få ur dig ur min kropp, för du finns inte i mitt hjärta. Jag mår så otroligt mycket bättre utan dig, jag känner mig levande utan dig. Men samtidigt har jag nu den här olidliga klumpen i magen som jag bara vill banka ur, fort som fan. Känslan inom mig är hemsk, det är en sådan man aldrig vill ha, för det är så otroligt jobbig. Men jag vet att det kommer att gå över, men varför har det inte gjort det än.

Varför har du ett sånt grepp om mig, det är så orättvist när du själv har gått vidare för länge sedan. Men... Det är ingen tävling, jag skiter i vilket. Du kommer inte att bli hel bara för att du hittar någon annan, inte jag heller för den delen. Men jag kan garantera att jag under den här sommaren har hittat mig själv hundra gånger om i jämförelse med dig. Och om du bara kan må bra genom att vara vältränad, then so be it.

För jag saknar inte dig, inte för en sekund. Jag tog rätt beslut, men trots det gör det fortfarande ont ibland. Fast mindre och mindre för varje dag, fast just idag tog det hårt att se din nya profilbild. Undrar vem som tog bilden, om du är kär igen, om du mår bra nu, om du har glömt mig, om du kommer behandla den tjejen bättre än mig.

Egentligen tror jag att jag är besviken på mig själv, att jag lät mig behandlas sådär, att jag inte hade mer självrespekt, att jag inte lyssnade på min magkänsla tidigare som sa att det var fel det som var mellan oss.

Kan inte förstå att längtan efter kärlek gör att man beter sig så knäppt, så som jag nu i efterhand inte alls var bra. Men jag var låst, jag hade verkligen inte kunnat bete mig på något annat sätt, för det var så det var mellan oss. Men det gör ändå ont, att jag så lätt kunde ta den rollen. Jag vill ju inte ha det så. Verkar som att jag inte riktigt accepterar den sidan hos mig själv, men jag måste för att kunna gå vidare. Vet inte riktigt vad jag ska göra för att kunna komma till den punkten bara...

I deserve better

2011-08-17T12:44:00.000+02:00

Bild tagen från bloggen LeLove

I won't give up.... On love...

2011-08-14T22:24:00.000+02:00

Barcelona - here I come

2011-08-04T10:13:00.000+02:00

Har velat fram och tillbaka hela sommaren om jag ska åka någonstans eller inte. Pga min öronoperation har jag inte fått flyga på en månad, men nu när den månaden är över och semestern snart är slut, så är det dags att göra slag i saken. På söndag åker jag till Barcelona, för tredje gången, och ska var där i 6 dagar. Jag längtar! Det var lite svårt att ställa om sig från tankar på Turkiet och all inclusive, men jag tror att jag får lite mer för pengarna på det här sättet. Plus att det kan vara skönt att slippa Turkiets 38-40-gradiga värme.

Den här gången ska jag bo nästan precis på Placa Catalunya, vilket innebär väldigt centralt. Shopping javisst! Ska bli SÅ roligt!

Ensam men försöker vara stark ändå

2011-07-24T00:54:00.000+02:00

Vissa dagar känner jag mig bara så himla ensam, ensammast i hela världen. Ångesten är total och jag vet inte vart jag ska ta vägen. En tvåtimmarspromenad i torsdags gick i tårarnas tecken när jag lyssnade på Petters "Längesen" hela tiden. Alla tankar som jag bara inte kan släppa, som gör mig så ledsen, så knäckt.

Sedan kommer en ny dag, en shoppingtur med en fin vän och jag tänker inte på något negativt alls. Plötsligt är vår tid ute och jag ska vara ensam hela kvällen igen. Ångest, vad ska jag göra. Ingen är hemma, ingen har tid att hålla min ångest borta, ingen ringer mig, jag är ensam. En desperat tur till centrum och ytterligare shopping dövar min desperation och jag lyckas stänga inne ångesten en stund när jag sätter mig i solen, i trädgården med en pizza, cola och en härlig deckare. Kvällen går och jag känner mig till slut ganska nöjd med hur den slutade. Varför kan jag inte vara nöjd? Varför kan jag inte bara njuta av att vara ensam?

En ny dag kommer, den börjar bra, jag avslutar min deckare. Tittar på tv men känner till slut att jag måste göra något, måste ha ett värde, måste prestera något. Tar mig in till stan och sätter mig på en brygga längs Strandvägskajen med en skvallertidning. Läser den, tittar ut över vattnet, ser Gröna lund långt där borta och känner vinden slita tag i mitt hår. Ångest, ångest, ångest. Jag känner mig förtvivlad, men samtidigt konstigt lugn. Hur ska jag bli hel igen? Sitter där någon timme och börjar sedan ta mig hemåt. Går hela vägen från Strandvägen, via St Eriksplan och vidare hemåt. Ca 2 timmars promenad, ren ångest hela tiden. Går förbi Js båtklubb och håller nästan andan hela vägen ifall jag råkar på honom. Men jag klarade mig. Blev lite besviken, men ändå lättad.

Kom hem och tog tag i mig själv lite till. Lagade faktiskt middag för en gångs skull och kände mig nöjd. Kunde inte bara ligga hemma på soffan, var tvungen att göra något och eftersom jag är ensam får jag göra saker ensam. Så jag gick på bio och såg Bridesmaids. Ensam. Och jag måste säga att det var skönt. Men ångesten ligger där och gnager hela tiden, den vill verkligen inte försvinna. Vill inte låta mig hitta ett lugn, acceptera att det är ok att ha det så här ett tag. Förstå att jag inte är ensam. Ångesten vill få mig att tro att jag är värdelös och att ingen bryr sig om mig och att jag alltid kommer att vara ensam. Men någonstans vet jag att så inte är fallet, men jag kan inte ta till mig det. Inte nu. Hade jag mått som jag gjorde förra året, hade jag gått till en terapeut igen, men jag tycker att jag borde klara mig igenom det här själv den här gången. Fast jag är inte säker på att jag gör det. Varför kan jag inte göra det? Vill så gärna kunna lösa det här själv denna gång. Vill verkligen må bra snart igen. Eller menar jag verkligen "igen". Det kanske egentligen betyder "för första gången". Jag skulle vilja vara hel för första gången i mitt liv.

Jag vill vara hel. Jag vill. Vara. Hel.

Längesen

2011-07-21T15:15:00.000+02:00

Varje gång är som den första gång vi sågs
Även om det är över nu
Allting har förändrats
Men du finns kvar
Allt var svävande men nu så ser ja klart

Du var gammal
Jag var äldre
Och nu sågs vi igen
Gått så lång tid så länge sen

Decennier tillbaks
Men jag minns det såväl
Varför kärleken brunnit
Utav olika skäl
Varför jag aldrig släppt det och aldrig gett upp
Trotts min väg vart lång kantats med gupp
Jag stått utan för din port så många gånger
Så många brev många sånger
Minns varje ord varje rad jag skrivit
En längtan så stor
Minns varje dag jag lidit
Har gått genom livet med en övertygelse
Att jag satt något spår
Som har haft betydelse
Aldrig besvarad aldrig tillmötes
En kärlek så varm utan den vilket öde
Från vinter till vår
Sen sommar till höst
Trots att tiden vart svår så gav kärleken tröst
Hjärtan som slår
Vi står där vi stod
Minns det som igår
Första gången du log
Som om jag snubblade pladask
På marken och bara dog

Varje gång är som den första gång vi sågs
Även om det är över nu
Allting har förändratas men du finns kvar
Allt var svävande men nu så ser jag klart

Jag var ung du var yngre
När vi sågs första gången
Rusade förbi mig snabbt på perrongen
Blev hjälplöst förälskat
Obeskrivligt tagen
Som om jag låg ner på marken och blev slagen
Betraktade ditt hår
När det fångades av vinden
Som att svimma på en bergstopp utav svindeln
Sen den stunden satt jag fast i ett nät förtrollad bunden
Tappa hjärtat i knät
Kunde inte tänka logiskt eller sunt
Och för varje sekund som du inte fanns där blev det tung
Började sakta uppvakta på avstånd i brev
Men det spelade ingen roll vad jag skrev
Du hade inte fastnat än inte fattat än
Vilken kärlek som fanns att bara hämta hem
Men efter ett tag
Det började korresponderas
Mina förhoppningar dom väcktes
För att sen raseras
Du flyttade utomlands någon annanstans
Gav bort din hand till en annan man
Och breven som skrevs dom kom aldrig fram
Men mitt hjärta det brann och min åtrå var sann

Jag gav aldrig upp dig när du försvann
Långa dagar blev till nätter sen till år

Varje gång är som den första gång vi sågs
Även om det är över nu
Allting har förändrats
Men du finns kvar
Allt var svävande men nu så ser jag klart

Ååå

Nu står du där på gatan
Sargad av tiden
Huden är grå
Din hållning förvriden
Vill säga nånting men jag kan inte tänka klart
Känslor bubblar upp utan att tänka tillbaks
Trevar mig fram för att etablera kontakt
Tar tag i din hand
Vi brister ut i ett skratt
Det var så länge sen
Men det finns där än
För passionen vi kände kommer alltid igen
Har ett hjärta utan rynkor
Det består intakt
Och drömmar i mitt liv har jag aldrig förlagt
Aldrig nått fram så jag älskat på avstånd
Nu är det mitt tåg och dags för avgång
Stiga på aldrig tveka en minut
För att allt som flyger upp måste landa till slut
Kan inte titta tillbaks trots min vilja är stark
Vi vandrar iväg utan vidröra mark

Varje gång är som den första gång vi sågs
Även om det är över nu
Allting har förändrats
Men du finns kvar
Allt var svävande men nu så ser jag klart

Mina minnen höll mig uppe varje dag
Du är som att andas för
Jag gav aldrig upp dig när du försvann
Långa dagar blev till nätter sen till år

This too shall pass

2011-07-10T23:25:00.000+02:00

När ska det sluta göra så ont? När ska det gå en hel dag utan att jag tänker på honom? Jag längtar efter att ha ett hjärta som slår hoppfullt och lätt, som inte längre värker av allt som hänt. Ett hjärta som inte lider, som inte är sårat, som istället är starkt och vet sitt eget värde. Ett hjärta som inte tar någon skit. Ett hjärta som är sant mot sig självt. Någon dag så kommer det att ske. Någon vacker dag...

Jag vill bli en vinnare i min egen tävling

2011-06-27T15:49:00.000+02:00

Igår rensade jag lite hemma efter att ha spenderat hela dagen mellan 10-19 med att städa i trädgården med grannarna. Som vanligt så hittade jag en massa spännande böcker som jag inte visste att jag hade, bland annat "Bli vinnare i din egen tävling". Tala om perfekt läge för den här boken att leta sig upp till ytan så att jag ska kunna stärka mig själv efter allt som hänt och framöver i livet. Hann läsa ett par sidor på tåget på väg till jobbet och jag ser redan framåt mot resten.

Hoppas att jag nu är på rätt väg för att bli den jag ska vara och slutar vara rädd för att bara vara mig själv.

Jag kan inte skilja på...

2011-06-21T15:08:00.000+02:00

Det är dags att tänka efter
och jag vill inte följa med
det har regnat hela sommaren
och jag känner med det

Jag ville vänta tills du frågade
och du frågade tillslut
jag hörde sånger i mitt huvud
men dom kom aldrig ut

Jag kan inte skilja på om jag vill vinna dig
jag kan inte skilja på om jag vill va med dig
jag kan inte skilja på om jag vill bli av med dig
jag kan inte skilja på om jag vill skada dig

men du om nån borde förstå
att man inte gör såhär mot mig
Du ville prata häromdagen
och helt plötsligt blev det tyst
jag undrar vad som hände
vi som skrattade nyss

Nu tror du säkert att jag hoppas
på nåt som aldrig ska bli av
men jag har aldrig lyssnat när du lovat
aldrig ställt några krav

Jag kan inte skilja på om jag vill vinna dig
jag kan inte skilja på om jag vill va med dig
jag kan inte skilja på om jag vill bli av med dig
jag kan inte skilja på om jag vill skada dig

men du om nån borde förstå
att man inte gör såhär mot mig

Vi tar en paus och lämnar rummet
och nu släpper du min hand
på varsin sida av vägen
som en främling för varann

Jag vet precis vad du känner
fast du aldrig sagt ett ord
du har viljan att bli större
här är du redan stor

Jag kan inte skilja på om jag vill vinna dig
jag kan inte skilja på om jag vill va med dig
jag kan inte skilja på om jag vill bli av med dig
jag kan inte skilja på om jag vill skada dig

men du om nån borde förstå
att man inte gör såhär mot mig

Nu är det över

2011-06-21T10:57:00.000+02:00

Sitter här och försöker släppa taget, försöker inse att det är så här det måste vara. Det finns ingenting positivt med att gå tillbaka till det som varit, att försöka drömma sig bort i fantasier som aldrig kommer att bli.

Den sista maj klarade jag inte av mer och helt plötsligt avslutade jag den plågsamma relationen med J. Att gå runt och må dåligt och samtidigt ha magkänslan som säger åt mig konstant att det här inte är på riktigt, att det aldrig kommer att sluta bra. Varför ska jag utsätta mig? Varför? Jag förtjänar så mycket bättre och det sa jag till honom. Om han hade velat ha mig hade han gjort något åt saken, men så blev det inte. Och jag tror nog att det är lika bra, för vi var inte rätt för varandra. Det måste finnas någon som är en bättre match för mig, någon som jag kan känna mig trygg med. Någon som vill samma saker som jag och någon som inte har så mycket problem med sig själv.

Jag är väldigt ledsen för hur allt slutade och kanske kommer vi en dag att kunna umgås igen. Men just nu, när allt fortfarande gör så ont ibland att jag vill slita sönder mitt bröst på grund av all den ångest som finns, så går det inte. Kan helt enkelt inte ha kontakt med honom, för det gör för ont. Fastän jag vet att vi inte är rätt för varandra är det svårt att släppa taget. Borde vara lätt eftersom jag har så många dåliga och jobbiga saker att tänka tillbaka till, men drömmen om det lyckliga livet ligger ändå där och spökar. Men det lyckliga livet jag vill ha kommer jag aldrig att få med honom, jag vet det. Men det gör fortfarande ont.

Nu har jag mått dåligt länge nog, det får vara bra nu. Han med sitt velande ska inte sänka mig, det är jag som bestämmer över hur jag vill att mitt liv ska se ut.

Daniel Adams-Ray säger det alltför väl...

"Jag har gått så långt, nästan blivit van
Historien upprepar sig och slutar alltid likadant
Sidan som går vidare har någon redan rivit av
Så jag griper tag i vita blad
Om inte jag var feg, om inte du var den som hade rätt
Hade väl du aldrig kunnat genomskåda allt som skett
Samma gamla visa, men vet inte vad det är för låt"

Jag försöker blicka framåt och försöker göra roliga saker, men DU finns där i bakhuvudet så fort jag får en ledig stund över i mitt huvud. DU förtjänar inte att vara där, så försvinn! Du har släppt taget om mig så därför ska jag även släppa taget om dig. Snart, så fort det bara går...

Breathe

2011-05-12T15:20:00.000+02:00

Så fin, men tragisk break-up låt...

I see your face in my mind as I drive away
'Cause none of us thought it was gonna end that way
People are people and sometimes we change our minds
But it's killing me to see you go after all this time

Mmm, mmm, mmm, mmm, mmm, mmm, mmm, mmm
Mmm, mmm, mmm, mmm, mmm, mmm, mmm, mmm

Music starts playin' like the end of a sad movie
It's the kinda ending you don't really wanna see
'Cause it's tragedy and it'll only bring you down
Now I don't know what to be without you around

And we know it's never simple, never easy
Never a clean break, no one here to save me
You're the only thing I know like the back of my hand

And I can't breathe
Without you, but I have to
Breathe
Without you, but I have to

Never wanted this, never want to see you hurt
Every little bump in the road I tried to swerve
People are people and sometimes it doesn't work out
Nothing we say is gonna save us from the fall out

And we know it's never simple, never easy
Never a clean break, no one here to save me
You're the only thing I know like the back of my hand

And I can't breathe
Without you, but I have to
Breathe
Without you, but I have to

It's two a.m., feelin' like I just lost a friend
Hope you know it's not easy, easy for me
It's two a.m., feelin' like I just lost a friend
Hope you know this ain't easy, easy for me

And we know it's never simple, never easy
Never a clean break, no one here to save me, oh

I can't breathe
Without you, but I have to
Breathe
Without you, but I have to
Breathe
Without you, but I have to

I'm sorry, I'm sorry, I'm sorry
I'm sorry, I'm sorry, I'm sorry, I'm sorry

(Taylor Swift, Colbie Caillat)

Att ta en dag i taget...

2011-05-12T09:36:00.000+02:00

... är inte min starka sida. Har sedan en vecka försökt att stänga av allt vad förväntningar heter och jag måste ändå säga att det har gått ganska bra. Självklart har jag inte lyckats till 100%, men det känns åtminstone mycket bättre nu när jag inte går och hoppas, grubblar och längtar konstant.

Det som har hänt är ju förstås att J är tillbaka. Ja och vad fasen hände och när? För några veckor sedan skrev jag mitt andra brev till honom där jag i stort sett sa hejdå, för det var så det kändes. Förhållandet var avslutat sedan en månad och jag var tvungen att gå vidare. Dagen efter (hur ofta händer inte sånt här) får jag ett sms. Det första sms:et sedan det tog slut. Han frågade om vi fortfarande behövde en tunna att elda löv i och å föreningens vägnar ville jag ju inte gå miste om det. Han skrev att han skulle komma över med den under veckan. Dagen efter messar han och säger att han tänkte komma över med den om bara en stund och det intressanta med det var ju att jag var hemma den dagen. Och av någon anledning kände jag att det var läge att träffa honom för första gången sedan helvetet bröt ut.

Och det som hände sedan är som i en dimma. Jag mötte honom vid grinden och han på riktigt lyste upp när han såg mig och kramade om mig jättelänge och fick tårar i ögonen. Efter det pratade vi i gott och väl en timme om allt som hänt. Tydligen hade han mått jättedåligt under tiden vi inte haft kontakt och han bad om ursäkt för allt som hänt.

Mer sas förstås under den här stunden, men jag ska inte tråka ur er med allt. Efter det skjutsade han mig till Arlanda när jag skulle till Malta och kom till och med och hämtade mig, vilket jag inte hade en aning om. Jag förväntade mig ju att syrran skulle stå där.

Efter det har vi umgåtts en hel del, bara som vänner, och vi hörs varje dag. Jag försöker att bara vara här och nu och njuta av stunden, för vi trivs tillsammans och har roligt ihop. Men samtidigt tror jag att jag vill att det ska vara något mer, men han är ju inte kär i mig. Han har känslor för mig, men min magkänsla säger mig att det aldrig kommer att bli mer igen. Han är förvirrad och förvirrar mig ännu mer emellanåt. För vi umgås ju inte bara som regelrätta kompisar utan han vill ju hålla handen också. Inget annat har ju visserligen hänt, vilket är riktigt bra, för då hade jag nog mått sjukt dåligt och grubblat konstant.

Så jag vet inte riktigt vad jag ska göra för att hantera det här på bästa sätt. Hur länge ska jag hoppas och undra innan jag går vidare? För så här kan jag inte hålla på hur länge som helst. Nu har det visserligen bara gått två snart tre veckor, så en liten chans kanske jag får ge honom att känna efter. Men det är ju inte roligt att ge av mig själv och få tillbaka ett: "Du är en underbar tjej och jag vet vad jag går miste om, men jag är inte kär i dig" Det scenariot ser jag inte fram mot, fast varför ska jag måla fan på väggen direkt. Man vet ju aldrig, kanske blir jag som tröttnar.

Vill bara inte bli sårad igen...

Malta och Gozo

2011-04-26T13:29:00.000+02:00

Vet inte vad jag ska säga än förutom att det har varit en extremt omtumlande vecka. Måste fundera på vad som ska hända näst. Just nu följer jag mitt hjärta och vad som känns bra, men jag har ingen aning vart allt det är som hänt ska leda till.

Här kommer iallafall några bilder som föreställer ön Gozo som ligger utanför Malta där jag var i helgen. Det är inte mina, men jag har inte hunnit bearbeta de än. Malta och Gozo = in my heart forever!

Det blå fönstret - The azzure window

Dwejra point

Ska försöka uppdatera om allt som hänt när jag hunnit samla mina tankar...

Till dig # 2

2011-04-17T21:21:00.000+02:00

J,

Jag vill egentligen inte alls behöva skriva det här, men jag vill heller inte behöva gå runt och må dåligt över saker som du har sagt till mig. Du har fått mig att tvivla något enormt på mig själv och nu känner jag mig helt värdelös. Som att allt jag ÄR inte duger, att man inte ska vara som jag är.

DU har sänkt mig så djupt i avgrunden att jag inte tror att jag funkar som människa, att det är mig det är fel på. Använda alla mina svagheter mot mig för att du ska känna dig bättre och ha makt över mig, det är vad du har gjort. Och jag glömmer bort allt det där med jämna mellanrum och finner mig själv tänkandes, som idag, på att vi pratat om att åka ut med båten i sommar, på alla planer vi hade för vår framtid. Allt det tänker jag på, alla positiva saker, istället för att tänka på hur du tryckt ner mig. Att du tyckt att det varit ok att bete sig som du gjort bara för att du har kunnat, bara för att jag inte bitchat mot. Eller förlåt, stått upp för mig själv.

HUR kan jag glömma det allt det där? Alla gånger, alla dagar, sekunder, när jag varit så ledsen och arg och någonstans velat ge upp men trott att det ska ändra sig, men ändå haft hopp om dig - om oss. Jag kämpade för oss, men du valde att trampa ner mig istället. Varför behövde du få mig att må så jävla dåligt? Vad får du för glädje av det? Eller är det bara för att du kunnat som du gjorde det?

Jag trodde att jag slutat gråta över dig, men ibland sköljer minnena över en och känslorna tar överhanden. Råkade se ett program från Thailand idag och då kom tårarna direkt. HUR kan jag gråta över en person som dig som behandlat mig såhär? Som tycker att det är ok att säga elaka saker bara för att du själv mår dåligt, eller är du en sadist egentligen?

MÅSTE försöka acceptera allt som har hänt och gå vidare. Varför lägger jag ner en massa energi på dig och tänker på alla våra bra stunder när de borde överskuggas av alla dåliga? Hur kan DE ligga i fokus, jag fattar inte? Och varför låter jag dig och dina ord STYRA mitt liv? Och nu översvämmas jag av intryck från folk omkring mig och program på tv, där det verkar uppskattas att man är lite hård, bitchig, biter tillbaka osv.

Fast tydligen var det ju något som du gick igång på från början vad jag minns och killar generellt verkar gilla att bli lite hunsade. Men seriöst? Det är väl kul i sisådär en kvart, men när det väl kommer till kritan och det ska bli seriöst vill man väl bli behandlad bra och med respekt? Eller ja, det var ju vad jag trodde. Men jag tappade visserligen någonstans mig själv med dig och det var väl delvis där felet låg. Men som en klok vän sa till mig i helgen så skulle det inte behövt vara såhär om vi varit rätt för varandra.

Det ska inte vara du och jag. Fast jag känner mig lurad eftersom jag trodde att vi var menade för varandra. Hur kunde vi vara så rätt för varandra i början och i en handvändning bli så fel? Och hur kunde du förändras så fort från att vara nästintill perfekt till den du blev? Är det SÅ du är egentligen? Den sidan kan jag iallafall klara mig utan helt klart.

Måste ACCEPTERA att det är slut av en anledning. Vi var inte rätt för varandra. Två människor med ångest ska inte vara tillsammans, men man behöver inte såra varandra i processen. Hur svårt kan det vara att låta bli? Jag svamlar på här, men kontentan är iallafall att jag känner mig värdelös, att min personlighet är skit. Och det är DU som fått mig att känna så och det är inte ok. Fast jag tror nog att vi egentligen vet hur det ligger till, vems personlighet som behöver en totalrenovering... Så det sista jag har att säga till dig är väl kort och gott... FUCK YOU!

Söndagsångest

2011-04-17T12:05:00.000+02:00

Nu är klockan snart tolv och jag har precis just nu påbörjat att skriva ett personligt brev. Känner att ångesten har tagit ett fast grepp om mitt inre, men jag vet ju att det säkert släpper bara jag börjar skriva. Jag hatar att jag alltid skjuter upp saker till sista sekunden, framför allt då jag måste visa upp något för karriärcoachen på tisdag. Men jag måste ändå säga att det är skönt att det inte är J jag mår dåligt över, för så mycket kan jag nog ändå säga att det inte beror på.

Det blev utgång igår trots allt och till samma ställe som J skulle till. Jag var först helst inställd på att inte gå, jag menar, varför utsätta mig för att råka stöta på honom. Men som tur är finns det två våningar så jag och syrran höll oss på nedervåningen och de på övervåningen. Hade dock en känsla av att de inte skulle vara där så länge, så jag var inte förvånad när jag fick ett sms om att de dragit efter ca 1.5 h. Då var det fritt fram för oss att shaka järnet på vårt favoritgolv och jag måste säga att det blev en riktigt bra kväll. Kändes som att jag kommit ett bra steg på vägen i att komma vidare. Fortsätter hoppas på att jag inte ska gå tillbaka i utvecklingen.

Tankar och träning

2011-04-15T13:22:00.000+02:00

Jag måste säga att jag är stolt över vad jag åstadkommit den här veckan på träningsfronten. Vet inte vad det är som gjort att jag fått ändan ur, är det Js kommentar om min "otränade" kropp eller är det helt enkelt att våren är här och det är roligare att aktivera sig? (och kanske den kommande kryssningen)

Hittills har jag iallafall hunnit med:
- 3 pass på gymmet
- 1 h simning
- 2 lunchpromenader (ca 30 min)
- 3 kvällspromenader (1 h/st)
- 1 morgonpromenad (1 h)

Räknar med att hinna med ett pass gå gymmet imorgon bitti innan jag ska träffa Moe, men får se om det blir egen träning eller ett kettlebell-pass. Får se hur det känns imorgon.

Tankarna finns fortfarande kring J och att vi "sågs" i onsdags, men det känns som att det inte är prio 1 just nu. Har annat att tänka på, vilket är riktigt skönt. Riktiga problem, inte coulda, woulda, shoulda... Alla tänk om-scenarier. Det är alla "tänk om" som gör att jag blir helt knäpp och har ångest, men det är svårt att undvika att tänka så någon gång. Den värsta tiden är iallafall förbi och det känns hur underbart som helst. Jag kan se framåt även fast jag nu funderar på om jag egentligen är gjord för att ha en relation. Har svårt att hitta en balans med att göra det JAG vill göra och vara en del av en tvåsamhet. Kanske är lika bra att jag är själv så behöver jag inte fundera.

Nä nu måste jag ta tag i resten av dagen. Tänkte dra in till stan och kolla på kläder till kryssningen, vet av erfarenhet att det är bra att ha gjort det i god tid innan. Många (om inte alla) fram tills kryssen är redan fullbokade...

I will never say never (I will fight)
I will fight til forever (make it right)
Whenever you knock me down
I will not stay on the ground

My love don't stop

2011-04-14T09:26:00.000+02:00

Craig David, min favorit, verkar ha försvunnit från radarn. Här är en gammal goding.

Fan känner mig jäkligt destruktiv som sitter här och lyssnar på kärlekslåtar, inte alls bra efter att jag såg J igår. Måste sluta med det. Så sjukt att jag träffade honom igår och vi inte ens pratade, ingenting. Det är som att vi aldrig känt varandra trots de sex månader vi hade tillsammans. Tänk allt vi gått igenom. Nu är det som att det aldrig har hänt. Fattar inte att det är så lätt att kapa folk ur ens liv bara sådär. Men det är ju som feng shui, dålig energi måste bort. Puh.

Face to face

2011-04-13T22:51:00.000+02:00

Idag lyckades jag återigen ta mig till gymmet och jäklar vad bra det kändes att stå där och svinga en 16 kgs kettlebell. Det är riktigt tungt, men snart kommer det säkert att bli lättare. När jag hade kört ett tag ser jag Js PT som ser mig och säger hej. Går över för att hälsa och hon frågar hur jag mår. Försöker verka helt normal och säga att allt är ok. Så säger hon ju givetvis efteråt att hon hört vad som hänt och att hon är ledsen för det som hänt. Att vi var så fina ihop. Och att han skulle komma kl 18.

Om jag inte var tillräckligt stressad innan jag fick höra det så blev jag garanterat det efter. Klockan var redan tjugo över fem och jag hade knappt hunnit börja med mina övningar. Gulp. Stod där och kämpade mig igenom allt, samtidigt som jag hela tiden hade ögonen på fönstret (tänk om han går förbi), trappan (tänk om han kommer ner när jag står där), klockan (tick-tack).

Tiden går och jag går bort till andra sidan för att köra mina två benövningar för dagen. Maskinerna är precis vid fönstret och jag har hela tiden blicken fäst på garaget där jag antar att han ska parkera. Ser honom inte och tror att jag är safe när jag går bort mot trappan. Möter PTn i trappan samtidigt som jag ser honom sitta där borta vid roddmaskinerna. Börjar prata med PTn om vad vet jag knappt. Ser honom i ögonvrån, han slutar ro, han går av maskinen, jag pratar vidare med PTn, vill bara smita därifrån men samtidigt inte, ser honom sakta vända sig om, jag börjar avsluta mitt samtal, våra blickar möts, jag säger hejdå till PTn, vänder mig om. Och går. Utan att titta tillbaka.

Vet inte vad jag ska säga om den blick jag fick av honom. Den var hård, väldigt hård. Och jag såg inget igenkännande överhuvudtaget. Cold as ice. Läskigt hur det kan bli sådär. Men det är hans problem, helt klart hans problem.

Efter det skakade jag som ett asplöv när jag skulle köpa min proteindrink och jag skakade fortfarande när jag kom hem till syrran. Shaken, not stirred. Efter en kram blev det bra igen. Och vår entimmespromenad handlade enbart om honom och hennes knäppa ex, som lätt skulle kunna bilda klubb just för att de har så sjukt mycket ångest.

Jag vet att jag hade/borde gjort mycket annorlunda med J, borde ha sagt ifrån mer, men det var fortfarande han som valde att avsluta allt. Utan att prata med mig, utan att försöka lösa något, inte ge mig en chans att "bättra" mig. Ingenting. Så mycket var vår relation värd. Visst ingenting i slutändan.

I think I'm better off alone...

I can't make you love me - Tank

2011-04-13T18:12:00.006+02:00

Nu sitter jag inte här och drömmer om J, men visst finns tankarna ändå där som önskar att allt vore annorlunda. Fast det skulle innebära en massa saker som aldrig kommer att hända, förutsättningarna finns inte och har aldrig funnits. Men det är en fin låt iallafall och det är det viktigaste.

Got to get over you...

2011-04-13T14:06:00.002+02:00

Hittade en perfekt låt för dagens tankar! Justin Phillip - Get over you.

Känslostormar

2011-04-13T11:26:00.000+02:00

Det är så skönt att vara tillbaka på mitt hemmakontor igen. Riktigt nice att kunna snicksnacka lite med W varje dag och framför allt att vi försöker ta promenader på luncherna. Inte för att det blir några direkta svettiga powerwalks, men duktig känner man sig efteråt åtminstone. Imorse bestämde vi oss för ytterligare en promenad och det första han säger efter det är: "Jag har din mössa här." Vadå för mössa undrar jag, fattar noll. "Pälsmössan" svarar han. Och jag blir kall. Trodde att jag fått den från J när han lämnade över mina grejer. Nu blir jag påmind om honom igen och tankarna börjar snurra. Det som gick så jäkla bra igår att inte tänka på honom knappt alls, trodde verkligen att jag kommit en bit på vägen. Men nej nej, genast fick jag ont i magen och det gick inte att sluta grubbla. Jäkla skit!

Grubblade på det hela vägen till jobbet och började nästan gråta när jag började tänka på allt det här gnället om att jag inte står upp för mig själv. Och jag tänkte på hur annorlunda vårt förhållande varit mot det han hade med sitt ex. Orkar inte ens gå in på det, det gör alldeles för ont. Det sjuka är att han har sagt till mig att han aldrig kände lika starkt för henne som han gjorde med mig, ändå var de ihop i åtta år. Fast vad betyder det egentligen, han blir ju kär i varenda tjej han träffar och kallar alla för flickvänner. I vilket fall som helst så lyckades jag trycka bort alla jobbiga känslor genom att använda mig av mina KBT-verktyg som jag fått. Underbart att jag kan ta till de när det blir alltför jobbigt. Och trots att jag blev påmind om honom idag och det var jobbigt, så tror jag att det kommer att bli lättare med tiden. Det är ju så det funkar. Till slut kommer jag inte tänka på honom lika ofta och förhoppningsvis knappt bry mig om jag hör hans namn. Jag håller tummarna för det.

Trött och tom

2011-04-12T13:48:00.000+02:00

Tänk vad snabbt tankar och känslor kan vända. Igår stannade jag hemma då min chef ändå skulle vara bortrest och jag inte hade någonting att göra. Rensa mitt skåp inför flytten kändes som att det fanns tid att göra en annan dag. Och tänk vad lätt och lycklig jag kände mig. Gick upp vid tio, kollade på tv, tog mig till gymmet för en timmes pumpande, promenad runt sjöarna med syrran... För att senare avsluta med en middag och fika på stan med Liq.

Och idag känner jag mig jättetrött och seg, ingen lust att göra någonting. Inga speciellt positiva tankar alls, men som tur är inte negativa heller. Det är bara blankt. Vet inte om det beror på vädret som igår var fantastiskt och idag är det skittrist OCH kallt. Men buuuurr säger jag bara. Känner bara för att gå hem och kura ihop mig i soffan under täcket och kolla på serier. Sex and the city skulle vara bra. Har velat se den igen länge nu, men när jag ska ha tid? Har så många vanliga tv-serier jag vill kolla på att boxen med den BÄSTA hamnar i skymundan. Visserligen har jag sett den ett par gånger så det kanske är det allt handlar om.

Kanske känner jag mig låg för att jag faktiskt var tvungen att gå till jobbet där jag inte har någonting att pyssla med. Att surfa hela dagarna gör väl ingen lycklig.

Vågade iallafall kolla mitt bankkonto nyss, har varit rädd för att se hur mycket pengar jag gjort av med senaste dagarna. Tydligen var det inte alls så mycket som jag fasade för, hur har det gått till? Jaja, det är bara att vara glad. Och ännu gladare kommer jag ju bli när jag åker till Malta nästa helg! Som jag längtar! Var lite tveksam förra veckan när jag bokade. Gör jag verkligen rätt? Kommer jag klara av att vara helt ensam en helg med mina egna tankar? Nu känns det bara skönt att komma bort. Ingen har heller erbjudit sig att skjutsa mig, så jag måste ta och kolla upp alternativ. Tror att Arlanda Express hade någon weekend-deal, hoppas att den är kvar. Känner mig nog tom också för att de värsta ångesttankarna om J är borta - vad ska jag lägga fokus på nu liksom? Är så konstigt att inte ha något att må vare sig bra eller dåligt över. Och jag kan inte läsa körteori heller, för den boken är hemma och skivan är inte installerad på den här datorn. Typiskt!

Imorgon ska jag försöka ta mig till gymmet igen, känns roligt. Kul att ha ett mål att sikta på - Monday Bar-kryssen! Då ska jag vara vältrimmad igen, och gärna mer än förut. Nu gäller det att träna ben och rumpa som aldrig förr. Har fet träningsvärk idag och värre kommer det att bli. Fit for fight är det som gäller! Måste börja ta fler promenader också, framför allt på morgonen. Kanske borde inse att jag ska lägga mig tidigare på kvällarna för att orka ta mig ut. Måste ta tag i det där. Och skulle det vara dåligt väder finns ju alltid gymmet som öppnar halv sju. Träningsfreak javisst - det är mitt nästa mål. Som sagt fit for fight - beach 2011 närmar sig.

Och btw - tomheten ska besegras!

Lättnad

2011-04-11T10:50:00.000+02:00

Det känns om att en sten fallit från mitt bröst. Brevet jag skrev i fredags hjälpte verkligen. Hoppas att den här känslan håller i sig...

Till dig

2011-04-08T15:52:00.001+02:00

J,

Idag är det tre veckor sedan du tog beslutet att du ville ut, att du inte längre ville vara ett med mig.

Det har tagit lång tid för mig att kunna känna efter vad jag verkligen känner, men jag tror att jag kommit fram till det nu. Kan inte säga att det är lätt att veta om det är kärlek, lättnad, sorg, ilska eller vad det nu kan vara som snurrar i huvudet som en trasselsudd.

När vi träffades var jag rädd, så otroligt rädd för att bli sårad igen att jag hade panik när du kom ensam till krogen den där dagen efter kryssningen där vi träffades första gången. När vi lärde känna varandra och jag kände att du verkade vara en vettig människa så öppnade jag mitt hjärta för dig. Jag gav dig hela mitt hjärta och gjorde det väldigt tydligt för dig vem jag var och hur jag fungerar. Det kändes som att vi förstod varandra så otroligt bra, jag hade hittat en kille som pratade mitt språk. Jag litade på dig och trodde att jag hittat rätt.

Efter ett tag, jag vet inte när, så hände någonting. Något förändrades och förstörde den där underbara känslan vi hade från början. Jag försökte ständigt bättra mig, hela tiden bli den du ville att jag skulle vara, men inte bara för din skull. Jag såg ju fördelarna också. Som jag kämpade för att du skulle må bra, att jag skulle bli bättre på att öppna mig. Men vad gjorde du när det blev jobbigt? Du stack. Flera gånger lämnade du mig när det var som jobbigast, för att du själv inte kunde hantera situationen. Hur skulle jag kunna känna mig trygg när något sånt hände om och om igen?

Plötsligt började du må dåligt och dra dig undan. Du sa att du behövde vara själv med dina tankar, men att det inte hade något med mig att göra. Men du kunde inte vara nära mig för då skulle det kännas falskt. Jag gjorde vad jag kunde för att det skulle bli bättre, men det blev bara sämre. Till slut löste vi våra problem, trodde jag, och vi åkte till Thailand. Två underbara, nykära veckor gick och du sa under resan att du ville att det skulle hålla och att du ville flytta ihop med mig.

Så kom vi hem och allting vände, på en sekund. Jag vet inte vad som hände, det kan bara du svara på. Om du ens kan det själv. Vi hann titta på en lägenhet och allt kändes bra, men efter det gick allt utför.

Kommer fortfarande ihåg den där söndagsmorgonen när jag kom ut från toaletten och jag såg dig gråta. Blev jätteförvånad, visste inte alls vad som stod på. Du sa att du mådde dåligt över hunden, att du inte visste om du orkade med honom, att han tog så mycket tid. Du skulle vara hemma den kvällen och fundera sa du. Morgonen efter ringde du som vanligt från jobbet och jag frågade om du tänkt något angående hunden. Jo sa du, du hade även tänkt på oss. Efter ett samtal med din kompis/ex så hade du kommit fram till att du inte längre var kär i mig.

Jag blev chockad, men var någonstans inte helt förvånad över att du sa så till mig. Men att ta det över telefon, hur tänkte du? Du ville även ha betänketid och skulle vara hemma hela den veckan. Plågsamma dagar gick. Fredagen kom och du ringde och frågade om du kunde komma över. Du satte dig i min soffa och vi kallpratade lite och så kom dödsstöten. Anledningen till att du kommit förbi var för att avsluta vår relation. Jag satt och tittade på dig när tårar rann ner för dina kinder och jag undrade varför du var ledsen. Det var ju du som ville avsluta allt. Du som inte ville kämpa, du som inte ville ha mig längre. Vi plockade ihop dina prylar och du gick. Såg att du inte gick på en gång, utan skulle gå en sväng med hunden. Upptäckte att du glömt en sak och gick ut för att lämna den vid din bil. Du kom tillbaka och det slutade med att vi stod och grät i varandras famnar ett bra tag. Och jag önskade att vi kunde gå tillbaka i tiden. Men det kunde jag inte och du åkte. Du lämnade mig.

Några dagar senare kom du förbi för att hämta dina sista grejer. Kände att jag var tvungen att ställa en massa frågor. Hur kom det sig att du för några veckor sedan sa att allt var ditt fel, att du mådde dåligt och att du hade problem, till att du inte längre har känslor för mig? Det visade sig att det inte räckte för dig att krossa mitt hjärta en gång, utan du ville se till att slutföra jobbet genom att pulverisera det totalt. Du sa att du tappat respekten för mig, att jag var för tam. Hur kan du säga så till mig? Jag gav dig mitt hjärta, inte för att du skulle trampa sönder det, utan för att du skulle vårda det. Bara för att det tar slut behöver du inte förstöra mig i processen. Det är som att du var tvungen att vända allt som är jag, alla mina svagheter, mot mig. Hur kunde du tycka att det var ett schysst sätt att göra slut på? Och att fortsätta säga att "Dött byte smakar illa", var verkligen gräddet på moset. Vad är syftet med att säga något sånt till en annan människa. Förstår inte varför du ville såra mig så otroligt mycket. Varför? Är jag ingenting värt i dina ögon längre?

Och nu spelar du martyr, ett jävla offer. Det är inte ett dugg synd om dig! Hade du skött det här snyggt, hade det kunnat vara annorlunda, men inte efter alla elaka ord du sa till mig. Varför, varför, varför var du tvungen att såga mig så obarmhärtigt vid fotknölarna? Varför la du all skuld på mig, när du själv var minst lika skyldig för att det inte funkade som jag, om inte mer skyldig?

Mardröm.
Krossat hjärta.
Söndertrampat hjärta.
Värdelös.
Smärta.
Ledsen.
Ilska.
Gråt.
Sviken.
Ensam.
Svag.
Utnyttjad.
Lurad.
Dum, korkad.
Allt är omöjligt.
Minst på jorden.
Ur funktion.
Okontrollbar.
Ändå så jävla tom.

Jag trodde att jag visste hur du var som person. Trodde att du ville ha en snäll, omtänksam tjej. Uppenbarligen ville du inte ha det så. Jag vet att vi hade problem med kommunikationen, det var som att vi gick och stångades hela tiden. Fråga mig inte varför, vi fick en låsning. Men jag fattar också att du har så sjukt mycket problem med dig själv. Jag vet att jag har ångest, men nu har nästan mer ångest än mig. Klart man inte kan vara i en hälsosam relation om man själv har en massa issues. Du tyckte att jag anpassade mig för mycket, men va fan, du mådde dåligt så jag ville att du skulle må bra. Någonstans tror jag att jag inte litade på dig, jag visste att du när som helst kunde gå din väg. Lätt att slappna av och våga ta plats, våga ställa krav då. Nä inte direkt va.

Men jag fattar att det inte höll mellan oss. Det underbara, det som jag trodde var vi för alltid, höll inte i sig så länge. När det nykära var över, var det som att vi också var det. Vi kämpade båda på för att vi så gärna ville att det skulle funka. Det här skulle varit slutstationen, nu började det riktiga livet, men så blev det inte. Jag fattar varför du inte mådde bra, jag fattar varför du gjorde slut, jag fattar allt. Men ändå inte. Kan inte acceptera läget. Är sårad över att du tog det här beslutet genom att prata med ditt ex, din kompis. Var kom jag in i det hela? Vi var tydligen inte två i det här, utan en. Eller tre om man räknar med din kompis.

Har jag fått ett avslut? Jag vet inte, allt gick så fort. Du försvann och jag har inte hört av dig sedan det tog slut. Och vad fan är det där med att du sa att du ville vara vän med mig trots allt? Hur tänker du? Här kommer du och sårar mig mer än vad någon annan gjort någonsin och du tror att jag vill ha dig i mitt liv? Säger du så för att du tror att du gör mig en tjänst? Är det dina lines du drar när du gör slut med tjejer? För det är ju alltid du som gör slut säger du. Är det för att du inte vågar stanna kvar? Eller är alla tjejer så jäkla dåliga och du så bra?

Det borde tagit slut mellan oss mycket tidigare egentligen. Så mycket tror jag är sant. Men vi åkte till Thailand och hoppet om en framtid smög sig upp igen. Vi kunde ta oss igenom allt. Det var du och jag mot världen. Istället sket det sig och du förstörde allt. Precis allt.

Läste i en kvällstidning om ett kändispar som nyligen gjort slut som sa - Ibland är två fantastiska människor inte fantastiska tillsammans. Efter det sista du sa till mig tycker jag inte längre att du är fantastisk. Det har jag nog inte tyckt på länge. Du är en patetisk, tragisk människa som måste trycka ner andra för att må bättre själv. Du verkar inte ha kunnat se något positivt i mig alls eftersom allt du fokuserat på var det negativa.

Jag är så arg, så ledsen, så besviken, så sårad för att det blivit såhär. Jag känner mig så utnyttjad. Du sa att jag anpassat mig för mycket. Åh jag pallar inte, blir sur över allt du sagt till mig! Vad fan är det för jävla drama du söker? Hade vi inte bråkat tillräckligt? Hur kunde du inte veta från början att jag inte var en sån tjej du var ute efter? Du som ändå kommit upp i en ålder där man har lite koll, borde veta bättre.

Försöker att inte ta åt mig av allt du har sagt, jag vet bättre. Vet att jag är stark, jag duger precis som jag är, ska inte behöva ändra på mig. Varför kan inte mitt hjärta ta till sig det då och släppa den här krampaktiga ångesten som kommer då och då. När ska den här sorgen gå över? När ska jag sluta sluta tycka synd om mig själv och inse att jag kan hitta någon så mycket bättre?

Någonstans vet jag att jag kommer ha det så mycket bättre utan dig. Just nu känner jag mig bara så otroligt sårad att jag fortfarande tror att du var den rätta för mig, bara jag hade gjort annorlunda. But it takes two.

Jag vill ändå tacka dig för att jag fick uppleva kärleken igen, att jag för ett tag fick känna mig speciell, att jag var älskad. Och jag hoppas att du inte sårar nästa tjej på samma sätt som du sårat mig. För ingen förtjänar att bli behandlad som jag blivit oavsett om tjejen är för snäll, för tam eller vad det nu kan vara. Det ger dig inte rätt att trampa sönder den andra. Du är inte stark bara för att du kan stänga av dina känslor eller för att du kan knäcka alla i en diskussion. Det gör inte dig till en bättre person. Du har bara en fasad utåt. Jag hoppas att den går sönder snart, så kanske du inser vad du har gjort av ditt liv och vad du gått miste om.

Du ska inte få sänka mig och få mig att tro att jag är värdelös, för det är jag inte. Mitt hjärta kommer att fortsätta slå även utan dig, och hoppet om kärleken kommer att fortsätta finnas kvar. Till slut kommer jag ha tagit tillbaka alla delar av mitt hjärta som jag gav till dig, men som du krossade.

I hate love

2011-04-07T16:39:00.003+02:00

I hate the mornings
Cause I know what they bring
You get up and take a shower in no time, your leaving
And it sounds so selfish
But i can’t help but think
That if you knew how much i needed you
You’d stay cause

I hate goodbyes
I hate these tears in my eyes
I hate myself for the way i feel about you everytime
I’ve had enough
I’m sick of wishing he was around me every day, every night
its way too much
I hate love yeahhyeahhh
I hate love yeahh woooo

I hate your phone calls
In the middle of the day
Cause all you do is remind that my baby is so far away
It drives me crazy
Cause i need you with me
I know its time for you to understand when i say that

I hate goodbyes
I hate these tears in my eyes
I hate myself for the way i feel about you everytime
I’ve had enough
I’m sick of wishing he was around me every day, every night
its way too much
I hate love yeahhyeahhh

I don’t want to feel this alone
Everytime you walked out that door (I can’t help it)
I start missing you (I can’t help it no)
Wish I didn’t need you this much (I can’t help it)
But i love how it feels when we touch

I hate goodbyes
I hate these tears in my eyes
I hate myself for the way i feel about you everytime
I’ve had enough
I’m sick of wishing he was around me every day, every night
its way too much

I hate goodbyes
I hate these tears in my eyes
I hate myself for the way i feel about you everytime
I’ve had enough
I’m sick of wishing he was around me every day, every night
its way too much
I hate love
I hate love
I hate love

Malta - here I come

2011-04-07T15:09:00.000+02:00

Sådär ja, nu är det klart. Den 21-24/4 åker jag till Malta för en liten återhämtningstripp. Ska bo på ett hotell som heter Mellieha Bay hotel och det bästa är nog att det är all inclusive.

Det kommer alltså bli tre avslappnade dagar, vad jag ska göra vet jag inte. Tror inte att det kommer att vara badväder direkt, men man säkert gå runt och kolla omgivningarna om inte annat. Annars tar jag med mig några böcker och chillar på hotellet.

Håller tummarna för att det blir en bra resa där jag kan rensa mina tankar och börja om på nytt.

Seek bromance

2011-04-07T14:34:00.001+02:00

Den här låten gör mig glad mitt bland allt annat som kan göra en ledsen.
Idag är dock en ganska bra dag. Fick veta att J inte följer med på kryssningen, mest pga att jag kommer. Får se hur jag gör, men jag tror att jag åker ändå.

Sedan har jag gjort en annan sak... Det är inte hundraprocentigt än, men jag har bokat en resa. En tredagarstripp till ett lite varmare land i påsk. Bokningen är inte bekräftad än, men jag återkommer när det är i hamn.

En andra chans

2011-04-06T14:19:00.002+02:00

Hur mår jag om två månader?

2011-04-06T12:53:00.000+02:00

I början på juni är det dags för en ny kryssning och gissa vem som kanske ska med, jo J såklart. Vet inte vad jag ska tycka om det mer än att jag för tillfället känner en extrem ångest. Funderar nästan på att inte ens åka, för att jag vet hur dåligt jag skulle kunna må. Samtidigt vet man ju inte vad som hänt tills dess och kanske skiter fullständigt i J och allt som hänt. Och jag vill ju inte att tankarna om honom ska begränsa mig.

Tur att det åtmistone är ett par veckor kvar innan jag måste bestämma mig. Fatta - två dygn fast på en båt med J. Sweeeeeeet!

I've been crushed, I've had enough

2011-04-06T10:24:00.000+02:00

I've been crushed, beaten down
And I'm frozen to the ground
Like a fool, I've trusted you
Still I'm hopelessly in love
I never thought that I would be this helpless
I can't believe I'm giving in for you, I
I've been crushed, I've had enough

Now I wanna leave but I'm lost
So now I can't break away
Although I've made up my mind
My heart is refusing me
(Eh x 11)
My heart is refusing me
(Eh x 11)

Me for you
And you for me
It was us against them all
But slowly it came to me
What was underneath it all
I never thought that you could be this reckless
I can't believe you're doing this to me, oh
Strip me down
I'm naked now

And I wanna leave but I'm lost
So now I can't break away
Although I've made up my mind
My heart is refusing me
(Eh x 11)
My heart is refusing me
(Eh x 11)

Yeah eh eh eh eh eh eh eh eh eh eh
Yeah eh eh eh eh eh eh eh eh eh eh

And I wanna leave but I'm lost
(Now I can't) break away
Although I've made up my mind
My heart is refusing me
Eh eh eh eh eh eh eh eh (oh) eh eh eh eh
My heart is refusing me
Eh eh eh eh eh eh eh eh eh eh eh eh (oh, oh, oh, oh, yeah)

I've been crushed, beaten down
Still I'm hopelessly in love

Men va faaaan

2011-04-06T07:18:00.000+02:00

Klockan ringde för en stund sedan och jag tänkte att yes jag tog mig igenom en natt utan att ha drömt om J. I vilket fall kom jag inte ihåg att jag gjort det. Skönt tänkte jag. Så snoozade jag i några minuter... Jävla skit, det förstörde ju allt. Inte nog med att jag har svårt att somna om kvällarna och bara ligger och snurrar, men ska jag behöva drömma om honom varje natt också? Någon måtta får det ju vara. Det är inte kul att vakna och ha honom färskt i minnet och försöka ta sig upp och gå vidare. Helt värdelöst.

Minnen och drömmar

2011-04-05T23:01:00.000+02:00

Satt precis och letade efter några bilder på datorn, när jag mitt i sökandet såg ett foto på mig och J från den kryssningen där vi träffades första gången. Och helt plötsligt började jag gråta. Jag har sett just det fotot och flera andra sedan det tog slut utan att bli ledsen, så jag vet inte riktigt vad som triggade mig denna gång.

Men de senaste dagarna har jag tänkt på alla känslor som for genom min kropp och alla tankar jag hade när jag lärde känna honom. Den där måndagen precis i början av augusti när vi båda kände att vi fann varandra. Och fredagen samma vecka när vi gick till den där irländska puben och höll varandra i handen för första gången. Dagen efter när vi varit på bio och aldrig ville att kvällen skulle ta slut och vi vågade oss på en första kyss. Och dagen efter det när jag var hemma hos honom och hade så otroligt mycket fjärilar i magen, han pussade på mig hela tiden och vi båda ville vara nära varandra konstant.

Jag minns alla dagar som att de var igår och det gör så ont att allt är över. När jag blev kär i honom och han i mig trodde jag faktiskt att det skulle vara han och jag mot världen. Det kändes så otroligt bra, så otroligt jävla bra och nu finns det inte längre. Jag minns den gången i hans bil, på hans parkering, där vi satt i timmar och bara pratade. Vi pratade om allt och allt var så underbart. Han sa att han har parkerat för gott nu, han visste vad han ville ha. Mig. Jag kommer ihåg den där konserten där han för första gången sa att han älskade mig. Och vi grät båda två. Alla gånger han hämtade mig vid Centralstationen efter att jag kommit med tåget från Arboga och vi båda sken upp som att det varit veckor sedan vi sågs, fast det bara var några timmar, och vi pussades och kramades som att det var sista chansen.

Jag vet ju att allt det här underbara inte varade så länge, men man kan leva en livstid på såna här minnen. Att få uppleva allt det här gör livet värt att leva, men dödar en långsamt inombords när det är slut.

Antar att jag sörjer det som varit, alla drömmar jag hade. Att jag trodde att jag äntligen hittat rätt. Det är inte lätt att gå vidare, att bara glömma allt man gått igenom och alla känslor man känt. Hur ska jag kunna glömma hur kär jag varit i den här killen? Känns nu, som det kanske alltid gör när man blir ensam, som att jag aldrig kommer att hitta kärleken igen. Jag ville ju ha J och ingen annan. Trots hans fel och brister trodde jag att jag såg honom för den han var innerst inne och jag älskade honom ändå.

Jag trodde att det var han och jag mot världen... Istället krossade han mitt hjärta.

Några tänkvärda, fina ord

2011-04-05T15:58:00.000+02:00

Det här läste jag precis och jag kände att det är precis såna här ord jag ska ta till mig och hålla tryggt i mitt hjärta.

"Försök inte att vara perfekt för någon. Vänta på den som älskar dina fel."

Livet är hårt

2011-04-05T14:46:00.000+02:00

Jag läser nu en tjejs blogg, där hon berättar att hon har blivit lämnad av sin pojkvän. Har lagt in några texter både från honom och från henne tidigare där han bland annat skriver varför han gjorde som han gjorde. Det gör ont i hjärtat när jag läser tjejens blogg, för hon känner precis så som jag har gjort.

Men vad säger man till henne för att hon ska kunna gå vidare? Det är inte hennes fel, hon har gjort allt hon kunnat. Han förstörde det genom att inte vilja kämpa, det är honom det är fel på. Hon måste bara helt enkelt acceptera att hon inte kan göra någonting för att förändra situationen. Det enda hon kan göra är att bearbeta och gå vidare.

Precis som hon, så trodde jag att det var han och jag mot världen. Efter allt vi gått igenom trodde jag att vi var starkare än såhär. Se vad fel man kan ha.

Kärlek

2011-04-05T13:30:00.000+02:00

Wow, jag blev så glad när jag såg den här videon. Vad underbart att göra något sånt här för sina vänner på deras stora dag. Klockrent!

Fas 3?

2011-04-04T13:36:00.000+02:00

Bitterheten och ensamheten
Denna fas börjar när dina hatkänslor gått över. Du börjar gå igenom inkorgen på mobil och mail för att försöka se något spår av att du var väg att bli stekt. Där blir du sentimental då du upptäcker mängder av gulliga meddelanden. Under denna fas är det vanligt att du gör pinsamma och sorgliga kontakter med x:et. Försök att undvika dessa samtal, men av egen erfarenhet vet jag att det är helt omöjligt då hoppet alltid finns där och gnager som en mullvad. Om du har bra kontakt med dina föräldrar åker du hem till mamma och pappa och fikar, tittar på TV, spelar spel och lyssnar på pappas favoritskivor. Detta är faktiskt en utmärkt kur för att slippa bitterhet och ensamhet för det finns ingen som älskar dig mer än dina föräldrar.

Jaha...

2011-04-04T13:23:00.000+02:00

Frågade W idag om det jag skrev om i senaste inlägget. Det visade sig att det inte var något att hetsa upp sig för, de hade inga belägg för det de sa. Eller rättare sagt så tror de inte att J gjorde slut bara för att alla känslor plötsligt var borta, några känslor finns väl kvar, men inte just "vara kär-känslorna". Ok så det betyder att ingenting förändrats och jag ska sluta hoppas.

Fortfarande vet jag inte varför jag hoppas, för vi är nog alldeles för olika som personer + allt han har sagt när det tagit slut. Fast det jobbiga är ju att det funkade från början - så vad gick snett? Men en läskig sak är att jag verkligen märkt att J och syrran har samma typ av personlighet och hon har "problem" med att hennes kille inte tar konflikter osv. Det är jobbigt att höra henne prata om det för det blir som en kniv i hjärtat på mig om och om igen. Jag tar åt mig och blir ledsen för att jag inte kunde vara lite tuffare och vad nu än som hade krävts.

Det är så många jobbiga tankar som snurrar runt, men jag återkommer gång på gång att jag faktiskt inte hade kunnat göra annorlunda. Fortfarande är jag den jag är och den kille jag är ihop med ska inte vilja förändra mig för att kunna vara tillsammans med mig. Det är sjukt svårt att acceptera att det är just den här grejen som var hans deal breaker. Jag vet att han "varnade" mig, det var som att han redan visste att han inte skulle palla.

Synd att han inte kunde prata om det på ett annat sätt och diskutera saken och försöka lösa problemet från start, än att störa sig på det för att till slut bara vill ta sig ut, ut, ut. För jag antar att det är så han känner. Men seriöst, förstår inte hur jag lyckas träffa killar med så sjukt mycket ångest som J och Han. Att de senaste killarna haft så mycket problem med sig själva, helt stört. Jag som tyckt att jag har haft det jobbigt, men nu känns det som en droppe i havet jämfört med de.

Jag måste försöka släppa honom helt nu, det här går inte. Får inte gå runt och tro att J är killen för mig. Hade han varit det, hade väl det här inte hänt?

Tro Hopp Kärlek

2011-04-03T23:31:00.001+02:00

Det värsta med att det tar slut med någon är nog när det någonstans finns ett hopp som ligger och gror. Mitt hade helt försvunnit, tills igår.

Anledningen är en kommentar som W och hans tjej gav igår när vi pratade om J och om vad som hände. Jag sa att han sagt att han inte hade några känslor för mig längre - men de trodde inte alls att det var anledningen. Eeeh nähä, vad är det då? De ville inte fortsätta diskussionen då, varför vet jag inte, och nu sitter jag här och funderar på vad de menade. Och undrar om han faktiskt har känslor kvar och vad som skulle kunna hända om han kommer till någon form av insikt. Jag veeeeeet att det är idiotiskt av mig att ens tänka i de här banorna - "Om han bara insåg sina egna fel och brister och vi hade bättre kommunikation, så skulle vi leva ett underbart liv ihop. Vi är ju menade att vara tillsammans." Jo men tjena. Sluta plåga dig själv nu.

Ws tjej M sa igår att hon hade tyckt att vi hade sett så fina ut ihop och att hon trott att vi var det perfekta paret. Sa till henne att jag också trott att vi hade varit menade för varandra, i början, men att något gått snett. Tydligen hade J också sagt nästan samma sak.

Vill inte gå runt och hoppas på något som aldrig kommer att hända. Och hur kan jag vara så knäpp att jag tror att jag vill ha honom tillbaka? Kommer aldrig få den gamla J tillbaka, den som jag blev kär i, så varför drömma? Jag måste fatta att allt är över. Jag måste gå vidare.

Underbar helg hittills

2011-04-03T11:48:00.000+02:00

Åh vilken bra helg jag har haft hittills! Nu känns det verkligen som att allt tråkigt är lagt bakom mig och livet kan börja igen.

Först blev det en riktig helkväll i fredags med gamla kollegan JK på Tennstopet. Han skulle bli bjuden av en polare på middag och ville ha med sig sällskap. Så det slutade med en trerätters fantastisk middag och en pubrunda som fortsatte till kl 3. Jag hade kunnat däcka redan vid 11, men kände att jag vill kämpa på och umgås lite längre. Jag är förvånad över att jag lyckades hålla mig vaken, trots att vi bara var på pubar. Hade iofs inte pallat något annat eftersom jag fortfarande var lite krasslig. Men det var mysigt och avslappnat.

När jag vaknade igår morse, kändes det som att det blivit värre med "sjukdomen", men det gick som tur var över under dagen.

Sedan var det dags för nästa utgång med W, hans tjej och Lillen. Det var inte sagt vart vi skulle någonstans, men vi skulle börja med en liten förfest hemma hos honom. Kom dit strax innan åtta och hann snicksnacka lite med hans tjej, då han var ute och hämtade upp en polare. När vi sedan var fulltaliga (4 pers) hade vi en supermysig "förfest" och sedan blev det för ovanlighetens skull.... GARBO! Det var länge sedan jag var där och sist hade jag inte så roligt, så jag är extremt glatt överraskad att vi hade så kul. Det var både bra musik men framför allt bra sällskap. Hade så otroligt kul! Tyvärr ville ju de dra redan vid ett, så jag kände att jag var tvungen att följa med. Känns inte helt optimalt att vara på krogen ensam och jag ville inte hänga med några ytliga bekanta som var där heller. Sedan blev det lite nattamat för de och efter det taxi hem. Perfekt kväll helt enkelt!

Och snart blir det söndagsmiddag hemma hos A och N - ska bli jättemysigt!

Hängig och ont i halsen

2011-03-31T21:26:00.000+02:00

Usch, jaha då har jag blivit lite krasslig. Jäkla Buddi som skulle smitta mig i helgen! ;) Haha nej, klart jag inte kan skylla på en sexmånaders bebis... Eller jo... Lite iallafall! Nä men det känns inte som att det är något som kommer bli något allvarligt av, imorgon är det nog bra igen. Inte som när jag landade i Berlin efter att ha flygit från Thailand och förkylningen slog mig som en rejäl käftsmäll. Det var inte roligt. Då var det ganska schysst att ha en pojkvän som tog hand om mig dygnet runt. Hmm... Märker att det kan finnas några fördelar med att ha en respektive. Fast jag måste ju säga att det är fett skönt att vara singel. Inte behöva anpassa mig efter någon överhuvudtaget. Nu ska jag bara fundera över hur jag ska överleva sommaren som jag förväntade mig skulle bli något annorlunda...

För övrigt var det sista dagen i Enköping idag. Jag tog helt enkelt tag i saken, avslutade allt jag hade, lämnade över och sa hejdå till alla. Som väntat var bossen inte helt villig att släppa iväg mig, men han fattar ju att jag måste lyda min konsultchef. Han lär garanterat vilja att jag kommer tillbaka ett par dagar i veckan i ett par veckor framåt, tills en ersättare dyker upp. Det skulle jag helst vilja slippa..

Jaja, snart är det helg iallafall... Sweet! Vill ha ledigt! Och ha sovmorgon - åh det vore ju helt fantastiskt med tanke på hur dåligt jag sovit de senaste veckorna.

Fuck you right back - svar på tal

2011-03-31T11:10:00.000+02:00

Här kommer ett svar på de texterna jag stulit tidigare... Som sagt - det gör ont att bli dumpad.

I feel your pain girl..

Att bli dumpad orsakar fysisk smärta

2011-03-31T10:25:00.000+02:00

Ont i hjärtat?

Nu är det vetenskapligt bevisat: Att bli dumpad gör ont – på riktigt.

I en ny stor undersökning, publicerad i den vetenskapliga tidskriften Proceedings of the National Academy of Sciences har forskare kunnat konstatera att samma delar av hjärnan som gör så att vi känner smärta när vi, exempelvis, bränner oss på varmt kaffe också aktiveras när vi blir lämnade av den vi älskar.

Brustet hjärta – på riktigt
Undersökningen omfattade 21 kvinnor och 19 män som led av kronisk smärta och sjukdom och som dessutom blivit lämnade av sina kärlekspartners inom en sexmånadersperiod.

Hjärnan gör alltså ingen skillnad på fysisk smärta och intensiv psykisk smärta eller trauma.

– De här resultaten visar att det ligger mer sanning bakom uttryck som ”smärtsamt uppbrott” och ”brustet hjärta” än vi kanske trott. Resultaten kan tyda på att vi skulle kunna lindra emotionell smärta genom att behandla fysisk smärta och tvärtom, det är väldigt intressant, säger doktor Ethan Kross vid University of Michigan som lett studien, till CNN.

Artikeln hittar du på Aftonbladets hemsida här.

En dag kvar...

2011-03-30T23:29:00.000+02:00

Imorgon ska vara min sista dag i Enköping och jag längtar så. Visserligen känns det struligt eftersom det känns som min chef där inte är med på banan, men min riktiga chef säger att det är slut då. Jag känner iallafall att jag tänker se det som min sista dag och jag tänker absolut inte offra mig för att ingen har hittat en ersättare. Jag vill därifråååååååååååån!

Idag dök förresten J upp på FB igen efter att ha varit borta i ett par veckor. Tyckte inte att det var speciellt roligt att se att han ändrat sitt förhållandestatus från "i ett förhållande" till "singel". Orka vara han och söka medlidande när det är han som betett sig som en skitstövel. Han missade visst att informera det till de som tycker synd om honom... Trött jag blir! Men nu har jag efter pepp från syrran tagit bort honom och sju av hans kompisar. Jag har feng shuiat mig ifrån lite dålig energi. Just nu känns det lite jobbigt att vara så drastisk, men det känns inte som att jag har något val. För vem är mästare på att plåga sig själv om inte jag...

Måste tänka på att jag inte kan ha människor i mitt liv som tar energi från mig och samtidigt får mig att må dåligt. Vem vinner på det? Ingen. Men någonstans vill jag ju tänka att J är en bra människa, men efter allt som hänt är det svårt att fokusera på de bra sakerna. Jag måste tänka på mig själv i första hand.

I choose me 1st
I love me 1st
I am me 1st

Jag tog en kula för dig och fick en smula tillbaks

2011-03-30T06:23:00.013+02:00

Här kommer en kaskad av Daniel Adams-Ray-låtar. Han är ju så jäkla grym! Love, love, love hans låtar!!!

Allting börjar om. Jag kan börja om.

Vi faller så fort, vi reser oss upp. Det blir bättre varje dag.

Vi som alltid trycks ner, trots att vi ställer upp. Bara ställer upp. Vi faller så fort, vi reser oss upp. Det blir bättre varje dag.

Fortsätter stjäla texter

2011-03-29T22:49:00.001+02:00

Här kommer fler texter från en blogg jag länkade till i tidigare inlägg. Vet inte varför, men någonstans inbillar jag mig att J kämpar med samma problem. Det är säkert önsketänkande, han är ju egentligen bara dum i huvudet. Hörde förresten av W att han träffat J i söndags. Tydligen sa J att han var ledsen över det som hänt, det är ju fortfarande "nytt".

Men alltså allvarligt - vad är han ledsen för? Är han ledsen för att han krossade mitt hjärta när han sa att han inte är kär i mig eller för att han pulveriserade resterna av det när han sa att jag var tam och "Dött byte smakar illa"? För han lär ju inte fatta att han har gått miste om en jäkligt bra tjej för att han har grava problem. Han fattar ju inte ens att han har betett sig illa. Så varför går han runt och tycker synd om sig själv? Vad trött jag blir!

Klicka på bilderna för att se en större version

För övrigt tycker jag att det har varit en helt ok dag och jag är glad för varje sekund som går för det innebär en sekund mindre tills jag är klar med mitt uppdrag i Enköping. Snart ska det ske!

S&M

2011-03-29T19:45:00.001+02:00

Den här gillar jag också jättemycket. Så skönt sound! Låten gör mig glad, vilket är helt rätt för tillfället!

Like a star

2011-03-29T17:48:00.000+02:00

Riktigt bra låt! Me like!

Ny magdansshow på gång

2011-03-29T15:05:00.002+02:00

I maj är det dags för nästa magdansshow och jag känner mig faktiskt jäkligt taggad! Och tänk att denna gång dansar jag två danser - hoppas verkligen att jag sätter de, ska bli så skoj!

Här är låten jag dansar till på fortsättningskursen!

Vad händer nu?

2011-03-29T09:26:00.001+02:00

Ville bara lägga upp den här texten.

Länk till texten http://nemo.myshowroom.se/tack-for-den-har-tiden/

Vet inte riktigt hur jag känner för tillfället. Tror att tomheten börjar göra sig påmind. Dags att ta några djupa andetag...

Dags att påbörja ett nytt kapitel

2011-03-28T10:00:00.000+02:00

Idag när jag vaknade var det första natten sedan det tog slut med J som jag inte hade drömt om honom eller hade en känsla av att jag hade gjort det. Det tycker jag känns som ett ganska bra första steg mot att gå vidare. Har inte heller fått gråtattacker helt plötsligt under de senaste dagarna, utan de har mer kommit när jag pratat om honom med mina vänner och jag känt den där dolken i ryggen igen. Men på det stora hela så känns det rätt så bra.

Det känns som att alla mina tankar och funderingar har landat och jag vet vart jag står. Visst finns det saker som jag kan hålla med om som J sa till mig, jag borde stå på mig mer. Dock har jag kommit fram till att det med honom inte hade spelat någon roll och att det ändå inte hade funkat att göra så. Svårt att förklara, men med honom fanns inte den möjligheten, det utrymmet - trots att han nog ville eller trodde att det var så. Jag inser att jag kommer ha det så mycket bättre utan honom och det är först nu som jag inser vad han är för person. Att man kan vara så blind, men också - att han har kunnat lura mig totalt. Tror visserligen fortfarande att han innerst inne är en bra människa, men han har så sjukt mycket problem med sig själv att inte klarar av att vara snäll i slutändan. Han fixar att vara nykär, men när det blir vardag måste han ha någon som står upp för sig själv och typ uppfostrar honom. Känns inte riktigt som att det är vad jag är ute efter.

Det jag känner just nu är lugn. Jag har varit arg, ledsen och haft extrem ångest, men nu verkar det vara bra igen. Förhoppningsvis håller det i sig. Och skulle J höra av sig så kommer jag nog tills dess ha hunnit formulera fram några väl valda ord.

Positiva tankar behövs asap

2011-03-24T12:53:00.000+01:00

Och det här evinnerliga ältandet

2011-03-24T09:28:00.000+01:00

Blir så trött på mig själv och på mitt förbenade ältande. Hela kvällen igår och ända sedan jag vaknade idag har det ältats. Försöker i mitt huvud komma på vad jag kunnat gjort annorlunda, vad skulle jag ha sagt i måndags för att få honom att fatta. Miljoner tankar snurrar i mitt huvud och frågan är - mår jag bättre av det? Givetvis inte! Blir bara mer och mer ledsen och ännu mer förtvivlad eftersom jag känner att jag varit fast i en rävsax. Vårt förhållande gick inte ut på att jag skulle kunna säga vad jag kände, det var inte ett sånt klimat. Då är det ju jävligt svårt att förändra en situation som inte känns helt rätt. Försöker försöker verkligen tänka att jag duger som jag är och att det är hans förlust som inte uppskattade mig, men det är sjukt svårt! Känner mig så tillintetgjord och värdelös. Varför kan JAG aldrig lära mig att stå upp för mig själv. Men det är väl inte bara JAG som ska göra saker?

Blir också så ledsen när jag tänker på att han nu verkar må så himla bra när det "äntligen" är slut, vilket också är så förnedrande. Han hade ju kunnat sagt något tidigare och kanske försökt ändra på situationen själv, men nej nej. Allt är bara mitt fel.

Fy fan vad tungt det här är! Och jag känner mig extremt värdelös just nu.

Till råga på allt har jag en kollega som försöker sig på att jag ska gå promenad med honom på Södermalm när han är i Stockholm. Men kan han för i helvete sluta att försöka sig på något! Är det inte att han vill att vi ska ta samma tåg till/från jobbet så skickar han sms eller som nu - vill ta en promenad. Men allvarligt talat! Vad är det du inte fattar? SUCK!

Medicus amour

2011-03-23T14:48:00.009+01:00

Hittade bloggen där texten "Deppa med stil" kommer ifrån... Här är ett inlägg därifrån:

Förhållandet knäcker mig
Jag och min kille har varit förlovade i tre år. Vi bråkar och klagar på varandra hela tiden. Jag har en längre tid känt olust för att pussa och krama honom då jag tycker han är en idiot. Trots det umgås vi jämt. Han tycker jag är trist och tjatig när jag tar upp jobbigheter kring vår relation. Jag kommer heller inte överens med hans familj. Pappan dricker väldigt mycket och när han gör det så kan han fråga mig äckliga saker som "har du dildos hemma?" Min sambo bara skrattar. En gång bakade jag en tårta med glasyr, då sa hans mamma att det såg ut som sperma. Alla skrattade.

Jag gråter ofta. Och när jag gör det härmar han mig. Vad ska jag göra?
Karolina

Kära Karolina
Ni bråkar, du tycker han är en idiot och du mår dåligt. Självklart ska du dumpa honom. Och för säkerhets skull ska du be hans white trashiga husvagnsfamilj att dra åt helvete. Jag tror att om du är kvar i förhållandet är det risk att du bryts ner och bli en ledsen kvinna. En relation ska vara byggd på kärlek, respekt och och glada skratt. Du ska aldrig behöva känna obehag i din mage när du är på väg hem. Istället ska du känna glädje och stolthet över din man. Som den kloke Medicus jag är kan jag även informera dig om att det finns bättre herrar där ute. Titta dig omkring och du kommer att upptäcka massor av sköna puddingar som hemskt gärna vill flörta med dig så fort du har dumpat puckot. Dessa herrar vill inte annat än berätta roliga historier, koka goda middagar och massera dig på bästa sätt. Dumpa ikväll och var lycklig till jul.

//Medicus Amour

Today I choose me

2011-03-23T12:28:00.000+01:00

I can't tell you what it really is, I can only tell you what it feels like
And right now there's a steel knife in my windpipe
I can't breathe but I still fight while I can fight
But now suddenly I realize there's no need to struggle
It's all over and no point wasting time or tears
I will never understand and I can never be anyone else
I'm just me

Texten nedan fick jag av Mr X efter att vi hade avslutat vår sk relation. Jag tog det oerhört personligt att han skickade den, vilken jäkla pik. Men såhär i efterhand kanske den är bra att ta till sig. Framför allt hat-fasen. Ok, inte höra av sig. Försök hata med stil! :P

Deppa med stil

”Vi måste prata, jag tror inte jag vill vara tillsammans med dig.”
Orden träffar dig som en tråkig päronformad raketgevärsgranat avlossat av en sur, skäggig afghan. Du känner hur det hettar till i ansiktet och att du blir smått yr. Hela ditt medvetande intas av en besynnerlig cocktail av sorg, vrede, frustration och oförstående.

Problem är till för att lösas men olycklig kärlek eller en hård stekning går egentligen inte att lösa. Det du kan göra är däremot att deppa med stil och göra deppandet mer poetiskt . Det gör dig starkare och du kommer att kunna möta kärleken bättre nästa gång och då kanske här hos Dr Kärlek.

Vad är kärlek?
I kärleken mellan två människor är känslorna både fysiska och psykiska samt en blandning av båda. Det är glädje, trygghet, kåthet, förväntan och saknad blandat som i en stor gigantisk skål med grekisk bondsallad. När det killar i magen visar det att man har känslor för någon och haft turen att få i sig den grekiska kärleksbondsalladen. Kom ihåg att Negativa känslor är lika viktiga som positiva i ett kärleksförhållande, lite Yin och Yang alltså. Kärlek baseras dessutom på utbyte av känslor. När man kan byta känslor med varandra genom att på något sätt visa dem för varandra funkar kärleken. Lite halvflummigt sådär men om kärleken fungerar är det den bästa gåvan du kan få i ditt liv.

Man vill att kärleken ska bestå men oftast gör den inte det. Vid ett stekbesked är det lätt att det väldigt personligt. Negativa tankar snurrar i huvudet och du undrar vad du är för idiot egentligen. Här måste du rannsaka dig på ett extremt ärligt sätt och fråga dig vad du har gjort för fel. Jag kommer däremot inte att ta upp detta trista ämne utan tar för givet att du är oskyldig och att det är din partner som har blivit galen eller förledd av trista vänner.

När du börjar deppa inträder du i tre faser. Först kommer sorgen därefter hatet och till sist bitter och övergivenheten.

Sorgen
Det är den absolut värsta av de olika stadierna. Här tappar du fotfästet och blir okontaktbar för dina vänner. Bli inte orolig om du plötsligt börjar gråta trots att du är världens tuffaste person. Du fattar inte under denna fas hur du kan överleva utan din pudding. Du får tokiga nonstop-visioner i ditt huvud där ditt blivande x hånglar med andra. Det enda du kan göra här är att dricka hejdlöst med sprit tillsammans med en vän som du vet är stark och som kan säga kloka saker. Denna vän får gärna prata skit om din blivande x-krok. Gå gärna till ett klassiskt lite halvsunkigt ställe där folk med brustna hjärtan har suttit i årtionden. Ett tips är att du redan innan du blir stekt har planerat för denna eventualitet och rekat lämpligt ställe. Jag rekommenderar Peppar på Torsgatan. Bra hjärtekrossarmat som tacos med gegga samt den helt galna rattlesnakebite-spriten. Musiken är ofta av bluestyp. Drick så mycket sprit du kan och berätta allt för din vän. Vandra därefter hem asberusad (vid detta stadie råder det taxiförbud) och fundera på livet. Väl därhemma sätter du på en skiva med Elvis där han var som fetast, gärna då låten Mountains som är en fantastisk tycka-synd-om-dig-själv-låt. Spy gärna. Somna därefter fullt påklädd med en tunnbrödsrulle i din hand.

Hatet
Här kommer du inte alls att känna igen dig. Du börjar känna hat för den du älskar och för att du har blivit utsatt för denna smärta. Du pratar eller skriker för dig själv när du är ensam hemma. Du försöker att sova för att inte bli påmind om vilket eländigt tillstånd du befinner dig i (det går absolut inte). ”Hatet” är den svåraste fasen att praktisera deppa med stil i. Jag rekommenderar lantmiljö för hatkänslorna. Om du har tillgång till en stuga ska du absolut åka dit. Ta långa promenader och hugg ved. Om du har slutat röka är detta ett bra tillfälle att börja igen. Drick gärna folköl eller rött vin men absolut inte starksprit. Ät stuvade makaroner då det dämpar hatkänslorna något. Lyssna på country, soul eller nattradio

Bitterheten och ensamheten
Denna fas börjar när dina hatkänslor gått över. Du börjar gå igenom inkorgen på mobil och mail för att försöka se något spår av att du var väg att bli stekt. Där blir du sentimental då du upptäcker mängder av gulliga meddelanden. Under denna fas är det vanligt att du gör pinsamma och sorgliga kontakter med x:et. Försök att undvika dessa samtal, men av egen erfarenhet vet jag att det är helt omöjligt då hoppet alltid finns där och gnager som en mullvad. Om du har bra kontakt med dina föräldrar åker du hem till mamma och pappa och fikar, tittar på TV, spelar spel och lyssnar på pappas favoritskivor. Detta är faktiskt en utmärkt kur för att slippa bitterhet och ensamhet för det finns ingen som älskar dig mer än dina föräldrar.

Förnyelsefasen
Här krävs det upprättelse av självförtroendet. Skaffa en ny stil, köp en dyr jävla flådig svid, ett par spektakulära skor eller varför inte en bil. Strunta i om du inte har pengar, använd kreditkort eller låna pengar på banken. Det viktigaste är att du återfår självförtroendet. Här ska du lyssna på crooners, typ Sinatra, Robbie Williams eller upplyftande house. Dansa framför spegeln, gör mingelbilds-poser. Märkligt nog kommer i denna fas inse att du egentligen är världens coolaste person. Bege dig därpå ut på byn och drick lyxiga drinkar där det finns vackra puddingar som skrattar mycket.

När du har gått igenom dessa tre faser samt förnyelsefasen kommer du sakta men säkert att bli ditt sanna jag och dessutom bli starkare än någonsin. Kom ihåg att aldrig vara kompis med den du än gång i tiden har älskat som har stekt dig. Gå aldrig in den fällan, det betyder bara att din smärta drar ut på tiden ännu mer. För du vill inte vara närvarande när din älskade kysser upp någon annan i brygga?

Måste få skriva av mig...

2011-03-23T10:27:00.001+01:00

Jag är så arg och så upprörd fortfarande över de saker J sa till mig i måndags. Kan inte fatta att han som pratar om respekt, inte verkar ha någon respekt för mig när han sa allt om att jag är för tam och "Dött byte smakar illa".

Chattade en snabbis med en gemensam kompis till mig och J, W, som av en händelse var inloggad på MSN trots sin pågående semester i Thailand. Är ju såklart svårt att förklara i text, men han frågade om det var så att jag inte hade "bitit ifrån ordentligt". Men alltså - vad innebär det egentligen? Fattar inte. Vad kräver folk av en? Tydligen ska man "bita ifrån" och vara något som jag helt enkelt inte förstår mig på. Och jag blir så ledsen, så jävulskt ledsen att det inte räcker med att vara mig själv.

Helt klart är det så att jag och J har olika uppfattning om vad respekt handlar om. Jag anser att man ska ha respekt för varandra från början, men att om den andra behandlar en dåligt så kan respekten försvinna. Och visst kan jag väl hålla med om att ifall någon beter sig som en toffel är ju inte det bra heller. Här kommer dock kruxet. De gånger jag HAR stått upp för mig själv så har han dragit eller sagt att han velat vara ensam och skjutsat hem mig. HUR FAN ska jag då kunna säga något när han inte kan ta den kritik som jag vill ge? Han kan inte heller hantera mina tårar för de tar han minsann personligt. Ja men om jag blir ledsen eller arg så är det väl rimligtvis pga honom och då är det ju kritik som han måste lära sig att hantera.

Det är ett sånt jävla dilemma att jag tror att det var helt dödfött från början. Och vad har han gjort för att vårt förhållande ska vara bra? Ingen-jävla-ting! Här har jag gått och kämpat och kämpat och han har bara tappat mer och mer respekt för mig, eller vad?

Åååååååååhhh!! Känner bara att jag vill slå sönder någonting just nu. För det spelar ingen roll vad jag säger, han fattar inte. Han kommer ändå ha något motargument som jag, bara för att jag inte är den bästa på att uttrycka mig, inte kommer att kunna motbevisa. FAN att det ska vara såhär. Är så förbannat arg och sur just nu att jag inte vet vart jag ska ta vägen.

Finns några snälla människor (läs: killar) i den här världen

2011-03-22T14:44:00.000+01:00

Chattade precis med en kollega och berättade läget med J och vad som hänt sedan förra veckan.

Han sa:
"Fan, jag blir nästan både arg och ledsen här. Du är både vacker och har ett hjärta av guld. Om det är något du förtjänar så är det någon som behandlar DIG med respekt för den du är."

Ja vad säger man. Blir mer och mer arg för att jag dras till killar som visar sig vara idioter. Hur svårt ska det vara på en skala?